Idag förundras jag över Facebook-kulturen; det här med att skriva något i sin status... Du vet, det där tomma utrymmet, efter namnet, där man t.ex kan skriva vad man gör. Många dricker kaffe... andra väntar på något... men en del bearbetar sina negativa känslor över saker och ting, via sin status. Känns konstigt att läsa. Jag undrar vad syftet är? Det är ju inte som att dela sin sorg, med sin bästis, när 150 personer kan läsa.

För något år sedan, fanns en funktion på Facebook, där man kunde se sina statusuppdateringar, från det senaste året. Det hade inte varit så dumt, om den funktionen fanns kvar. Då skulle man kunna se  tydligt, vad det är man sprider. Hur skulle det kännas att läsa 365 negativa statusuppdateringar; "är deppig", "är sjuk", "tänker på att jobbet är trist", "tycker livet är ett helvete", "hatar regn", o.s.v

Jag menar inte att man är tvungen att alltid måste vara klämkäck, men lite balans skulle väl inte skada. För personen själv. Vad vill man sprida? Och vad händer med en person som, har ett dagligt negativt mantra? Affirmation av högsta klass! Du är vad du tänker. Du mår, hur du tänker. Du blir, vad du uttrycker.

Ibland känner jag för att skoja och bustänker, att jag ska skriva "är bajsnödig", "har just haft sex" o.s.v men inser, att mina mer ytliga bekanta, antagligen inte skulle ta det för den ironi det är.

Så jag har avstått.   

Idag har jag varit ut i hälsingeskogarna och besökte en arbetskollegas torp. Så harmoniskt det var. Samtal vid brasan. Tre timmar bara försvann och jag hade många idéer med mig hem. Helt fantastiskt hur en del orkar renovera, från fallfärdigt till något mycket hemtrevligt. Tror inte många negativa tankar, slår rot där...

Åtta år av renoveringar, sommartid.

Det är hängivenhet och kärlek till ett gammalt torp! 

Sömnen är otroligt viktig för kroppens funktioner. Under sömnen, läker vi och återbildar celler. Sömnbrist är farligt och skapar bilolyckor, industrikatastrofer m.m, men också stadigvarande neurologiska besvär, som kan göra livet svårt efter 10-15 år av sömnbrist.

Min chef på 90-talet,skröt med att hon bara sov 4 timmar per natt. Vi förväntades vara lika och även om jag tyckte det lät sjukt, smittades jag av effektivitetstänket. Jag tror att många av oss som gick i väggen, hade klarat oss bättre, om vi prioriterat vår sömn. Antagligen hade vi också gjort ett bättre arbete, under vår vakna tid.

Läst på nätet (fri översättning):

I vårt hektiska samhälle där alla verkar försöka göra mer och mer, är det oftast lättast att minska antalet sömntimmar. Vi kan stanna uppe sent en natt för att avsluta ett projekt, eller läsa ytterligare ett kapitel. Den yngre generationen verkar också använda timmarna efter midnatt, som den bästa umgängestiden. Många har inställningen att "bara sova" inte är värdigt sin egen plats i det dagliga schemat och personer vill ibland använda NLP för att sova mindre. 

Ändå visar en studie i AAAS-tidskriften Science som sammanfattas nedan, att våra sömntimmar kan vara den värsta tiden att försöka pressa ut "extra" tid.

Ge dig gott om sömn! Att få massor av sömn kan bidra till att förebygga Alzheimers och relaterad demens, och även för att minska risken för att förvärra redan befintlig Alzheimers. Det finns redan vetenskapliga bevis för att sömnbrist kan göra en rad neurologiska och beteendemässiga problem värre. Denna studie stödjer dessa slutsatser och tar fakta ännu ett steg längre.

Studien kan läsas på Steve Andreas' NLP-blogg:

Sammanfattning: För mycket vakenhet tycks vara en viktig faktor som orsakar Alzheimers sjukdom. Mer sömn kan förebygga Alzheimers, och också minska progressionen av befintlig Alzheimers.

"En önskan om att hjälpa och göra gott, leder oss in på healing” skriver Annika Langlé i sin bok Via Chakra – vägen mellan himmel och jord. Det är sant. Utan en önskan om att vilja hjälpa, skulle man väl knappast prova? Senare kanske en del tappar fokus och tänker mer på pengar, än på stöd, men i begynnelsen vill nog alla hjälpa någon. Om inte annat, hjälpa sig själv.

Det medvetna helandet har säkert funnits lika länge som det funnits sjukdomar. Det sägs att man i Kina har healingexempel som är över 6000 år gamla. Hippokrates har också skrivit om den helande kraften från/via våra händer.

”En helare helar inte sjukdomar, han skapar en miljö i vilken helanden kan äga rum. Men denna miljö har dimensioner som den materiellt inriktade vetenskapen ignorerar” skrev författaren George Meek på 1970-talet.

Den som blivit hjälpt av någon, som lagt sina händer på… ignorerar inte längre.

Jag känner att helandet är något mycket större än att försöka bota sjukdomar.

Det är ett tillstånd av varande… samman med ”det stora alltet”… ” In service!”

Jag är socialist. 

Inte socialdemokrat, vänsterpartist eller marxist, utan rätt och slätt; socialist.

Tycker jag att samhället ska vara jämlikt och att vi ska dela med oss med varandra? Är jag emot utförsäljningen av statliga bolag? Är jag emot privata skolor, förskolor och vårdinrättningar? Ja, ja, ja!

Jag är så innerligt trött på egoismen och kapitalismen. Jag skäms...

Vi har fått ett cyniskt samhälle, av ett cyniskt styre.

Jag ville bara säga det... Jag är frustrerad!

Läs gärna Jonas Gardells blogg:

Det är konstigt det här med alkohol… Den tar så många människor och ändå förväntas alla kunna sköta den. Förväntas att sköta den. Dricker du inte, är du tråkig och kan du inte sköta den, är du förtappad. Vilka krav vi har, när det är allmänt känt, att det är en av de mest beroendeframkallande drogerna vi har. När det är allmänt känt, att den inte skulle bli tillåten, om den skapades idag.

Nä, jag är inte nykterist, men det är ytterst sällan jag dricker. Största skälet är att min kropp inte mår bra av det, men nog tänker man till en eller två gånger, när man har personer i sin närvaro, som trillat dit; som måste ha alkohol för att kunna ha roligt … som måste ha alkohol för att kunna slappna av… som måste ha alkohol för att kunna sova…

Och senare… som inte kan sluta dricka, när h*n börjat… som raserat sin familj för att drickat går före allt annat… som har alkoholen mer kär, än de käraste… som till slut lever endast med alkoholen som sällskap.

Och vad säger vi om dagens artikel i Aftonbladet?

Törs vi ta det till oss?

...

SÖTSUGET KAN KOPPLAS TILL ALKOHOLISM

Sötsug är både biologiskt och ärftligt.  Barn som tycker extra mycket om sött har ofta alkoholism i släkten och depressiva symtom, visar en ny studie. - De här barnen är i riskzonen för att utveckla både sockerberoende och alkoholism, säger professor Charlotte Erlanson-Albertsson.

[ … ]

– Det här visar att det finns biologiska orsaker också bakom sockerberoende. Socker och alkohol är utbytbart, det korsreagerar och tillfredställer samma begär.
Hon uppskattar att ungefär var tionde vuxen svensk är sockerberoende,

fler kvinnor än män.

[ ... ]

Sockerberoende handlar inte om dålig karaktär. Det är inte bara att

”skärpa sig” vilket, man för övrigt också sade om alkoholism förr.
Barn som är extra förtjusta i sött kan behöva särskilt stöd -

både för att undvika övervikt och alkoholism i framtiden,

menar professor Charlotte Erlanson-Albertsson.

...

Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjärta,
sorg i ena kammarn,
glädje i den andra.
Oförsonligt skilda,
rådde än den ena,
än den andra ensam.
Se'n den enda kom dit,
lär hon öppnat dörren
och förenat båda,
Ty min sorg är sällhet
och min glädje vemod.

Johan Ludvig Runeberg

Sorg och glädje… Så är jag hemma igen. Den långa resan till begravningen är gjord.

Under 4 dagar - en bilresa som enkel resa är 80 mil lång - i möten med nära och kära och andra som också saknar, har sorgen bearbetats intensivt. Livet går vidare, inte minst i barnens spring och att någon helt plötsligt, blev bajsnödig. Där, på minnestunden, skrattade och grät vi samtidigt.

Tillsammans. Vilken styrka vi får av varandra. Att se alla som tyckte om henne, gav samhörighet och man hinner känna och tänka många tankar. Det var en vacker begravning, där solen värmde ovanligt varmt, över Soutujärvi i tidig höstskrud.

.

.

Jag studerar och praktiserar shamanism och jag tänkte idag, att jag skulle våga mig på, en liten förklaring:

Ordet shaman kommer från Sibirien och folkslaget Evenker. Ordet shaman betyder ”Den som vet”. En shaman kan jämföras med andra folkslags medicinmän och kvinnor, kloka gubbar och gummor, men det som kännetecknar shamanskt arbete, är att man uttalat samarbetar med andevärlden, för att påverka något i en speciell riktning. För mig, som sysslar med shamansk botekonst, är riktningen att försöka bota sjukdomar och upprätta balans hos mina medmänniskor och djur, genom att med hjälp av andevärldens kunskap tillföra det som behövs och/eller ta bort det som inte ska vara där.

Med hjälp av trummor, dans och sång försätter jag mig i ett förändrat medvetandetillstånd, för att få kontakt med den vanligtvis dolda verklighet, som vi kallar ”den icke ordinära verkligheten”. Det är ett transtillstånd, liknande djup meditation, då man både är medveten om den ordinära verkligheten, samtidigt som man har kontakt med andevärlden. Det vanligaste sättet att hämta information och instruktion, kallas trumresa och kan göras i olika riktningar, för att träffa andehjälpare och lärare. Med sig har man alltid Kraftdjuret, som är ens personliga ledsagare och ”guide” i arbetet med andevärlden.

Shamanism är utveckling i animism, d.v.s föreställningen om att allt är besjälat. Alltså tror jag att varje träd, sten, eller litet grässtrå har en själ och är en källa till kunskap och helande, där jag kan hämta kunskap. Som animist, tror man oftast inte på den kristna gudsföreställningen, utan tänker mer i termer att vi alla är besjälade, även med varandra och kanske sammanbundna med en Världs-själ, en Källa, ett Kosmos, eller vad man vill kalla det. Men samernas shamaner, Nåjderna, som blev kristnade av "stor-Sverige", fortsatte länge att praktisera sin medicin, samtidigt som man tog emot Kristendomen, så det finns olika sätt att förhålla sig.

Det är storheten med shamanism; andevärlden - inte vi - har svaren och det finns inga generella facit. Varje situation, utforskas för sig. Färskvara i lång tradition.

Jag är ett redskap, som utforskar, förmedlar och utför.

...

I Stilla havet, mellan Kalifornien och Japan, finns det så mycket sopor flytande, att det motsvarar storleken av delstaten Texas… och bitvis är sopbältet 70-90 meter djupt…

I år upptäckte man ett liknande bälte i Atlanten.

Fabien Cousteaus film om Stilla havet, visar skrämmande bilder. Det är inte en vacker grön ocean, utan ser på sina håll mer ut som en soptipp. Man har funnit fågelmagar fyllda med plast annat skräp. Och det är inte bara Stilla havet, som har blivit en soptipp… det är mer eller mindre så i alla hav, menar Cousteau och farligast är ju ändå det som inte syns. Man har nu också upptäckt att vitval och späckhuggare, börjat utveckla bröstcancer p.g.a miljögifter. Vart är denna planet på väg?

Såg ett annat program för något år sedan, där man visade hur det var ställt med avloppsreningen i södra Baltikum… man tömde slambilar rakt ut i floden, som sedan transporterade miljögifterna ut i Östersjön.

Människan: Ett djur med högre intelligens? Knappast… Tror inte det.

90 procent av soporna till havs tros vara plastskräp.

FN:s miljöexperter beräknade 2006 att varje kvadratkilometer hav

innehöll i genomsnitt över 100.000 flytande plastföremål

Ur Aftonbladet