Man lär sig av allt... även av att vänta.

Jag lär om mig själv och har just lärt mig, att det trots allt - tro det eller ej - bor ett litet kontrollfreak i mig. Gillar inte ovisshet. Jag vill veta, även om beskedet inte är vad jag vill höra. Bättre veta, än oveta... 

Jag lär mig tålamod. 

Jag lär mig om andra människor. Om jag för en sekund blev irriterad, fick jag ju i nästa fundera på, om jag tror att folk som låter mig vänta, är nonchalanta. Det kan man tro... i en sekund... men om man väntar lite till, ser man ju att det inte är nonchalans det handlar om. Det kan vara dålig planering, javisst, det kan vara dålig struktureringsförmåga, eller att det faktiskt har kört ihop sig och att personen är överbelastad. Om personen hellre vilar, ja du är hon väl trött. Det är inte nonchalans.

Vad händer mig, om jag väntar? Ingenting!

Jag tränar!   

Patience

There are times when the only thing to do is to wait. The seed has been planted, the child is growing in the womb, the oyster is coating the grain of sand and making it into a pearl. This card reminds us that now is a time when all that is required is to be simply alert, patient, waiting. The woman pictured here is in just such an attitude. Contented, with no trace of anxiety, she is simply waiting. Through all the phases of the moon passing overhead she remains patient, so in tune with the rhythms of the moon that she has almost become one with it. She knows it is a time to be passive, letting nature take its course. But she is neither sleepy nor indifferent; she knows it is time to be ready for something momentous. It is a time full of mystery, like the hours just before the dawn. It is a time when the only thing to do is to wait.

...

Det man sänder ut, kommer tillbaka... brukar det sägas.

Och det känns sant. En del lägger till "kommer trefalt tillbaka".

Kanske ska göra oss lite rädda? Så vi inte är elaka med andra...

Jag vet inte, men nog fick jag mycket tillbaka idag...

Kärlek!

Ondagen den 2/3 la jag ut en dikt här - Ur! - du hittar den under avdelning dikter.

Den är en kärleksförklaring till mina arbetskamrater, som är så tillåtande och kärleksfulla. Man får verkligen vara sig själv, med alla sina fel och brister.

Vänner väljer man, men kollegor får man. Inga garantier för att det ska funka bra.

I söndags tänkte jag på hur fina de är, och la jag ut dikten på jobbets intern-nät.

I två dagar har jag fått kramar (myyysigt!) och idag också en blomma.

Tänk så det kan bli. Jag ville uttrycka min kärlek och tacksamhet

och så fick jag flerfaldigt tillbaka. Blir så varm i hjärtat!

What goes around comes around

Härligt när det är gott

Shamanism är populärt i Norge och alla sorters människor med olika bakgrund, kön och ålder anlitar shamaner för hjälp och alternativ behandling, eller deltar i shamansk utbildning, enligt en ny studie.

Shamanism växer och de som söker en shaman, vill få hjälp att komma i kontakt med andliga krafter, koppla av och minska stress eller vill utveckla sig själv, enligt Trude A. Fonn Land, som försvarar sin doktorsavhandling 11 Juni 2010.

Fonn Land studerade nyshamanism i fältarbete och deltagande observation. Dessutom genomförde hon djupintervjuer med åtta norska nyshamaner och har deltagit i flera alternativmässor.

Läs mer här: http://www.alternativ.no/art/?id=299

Min plan med att blogga, var väl inte att uppehålla mig vid sjukdom, men nu är jag i en fas då jag utvärderas och evalueras, så ... det blir en del om det.

Jag har inte känt att jag blivit trodd. Folk uppfattar mig som redigare, än jag själv upplever mig. T.ex finns en del kollegor på jobbet, som bortförklarar min rehabsituation och tycker att de själv är lika trötta, lika vimsiga och lika "allt möjligt annat". De är säkert trötta, inte tu tal om det, men man kan ändå tro på vad någon annan säger.

Även min läkare uppfattade mig som redigare än jag är och fällde några -  i mitt tycke - spydiga kommentarer. Jag skulle också förstå, att jag nog har för höga krav på mig själv och blir rädd innan jag ska prestera , stressar upp och blockerar mig, samt att jag måste acceptera, att jag åldras.

Jag är 49 år. 

Att jag själv anser att jag numer har väldigt låga krav på mig själv, det spelar liksom ingen roll om en professionell person, anser att h*n har facit. Läkaren menade också att jag var deprimerad och det är jag då rakt inte... Jag är tvärtom mycket glad och lycklig trots mitt handikapp. Men om en läkare tror depression... ja då kan du själv se scenariot. Frustration! 

Sanningen om kraven, visade sig i ett neuro-psykologiskt test för en tid sedan. Min syn på min kapacitet överensstämmer inte med verkligheten. Jag tror nämligen att jag kan mer än jag klarar och jag är barnsligt övertygad om att uppgiften är lätt att lösa. Därför är jag inte alls stressad innan, men blir frustrerad av att det går dåligt.

Idag fick jag ett telefonsamtal läkaren, som varit i kontakt med psykologen som gjorde testet. Ingenting markant har hänt, sedan förra gången jag gjorde testet. För 3½ år sedan. Då sjukskrev h*n mig på heltid.

Jag är alltså inte inte nämnvärt bättre, utan det är antagligen min anpassade situation, som gör att jag upplever livet lättare och klarar mer än då. Så nu förordar läkaren permanent sjukersättning på 25%, under förutsättning att jag har den anpassade situation, som jag har nu.

Lite revansch är det - jag känner mig själv och vet vad jag upplever - men ingen rolig sådan. Ingen vill vara funktionsnedsatt. Jag har haft många tankar genom åren om eget företagande. Tankar som de senaste 12 åren aldrig kunnat realiserats p.g.a min situation. Det är bara att bita i det sura äpplet och acceptera, att jag blir vid min läst. Ett tag till.

Nej, inte ger jag upp, men jag accepterar att ta det lugnt. Just nu.

Och är ett som är säkert: Jag ska ha kul under tiden!

*

Carpe diem - Fånga dagen

Jag säger: Fånga dagen, där dagen kan fångas!

*

Så här kan det se ut, när man ligger och vilar i gräset

och vänder upp blicken mot himlen: