Det är konstigt det här med alkohol… Den tar så många människor och ändå förväntas alla kunna sköta den. Förväntas att sköta den. Dricker du inte, är du tråkig och kan du inte sköta den, är du förtappad. Vilka krav vi har, när det är allmänt känt, att det är en av de mest beroendeframkallande drogerna vi har. När det är allmänt känt, att den inte skulle bli tillåten, om den skapades idag.

Nä, jag är inte nykterist, men det är ytterst sällan jag dricker. Största skälet är att min kropp inte mår bra av det, men nog tänker man till en eller två gånger, när man har personer i sin närvaro, som trillat dit; som måste ha alkohol för att kunna ha roligt … som måste ha alkohol för att kunna slappna av… som måste ha alkohol för att kunna sova…

Och senare… som inte kan sluta dricka, när h*n börjat… som raserat sin familj för att drickat går före allt annat… som har alkoholen mer kär, än de käraste… som till slut lever endast med alkoholen som sällskap.

Och vad säger vi om dagens artikel i Aftonbladet?

Törs vi ta det till oss?

...

SÖTSUGET KAN KOPPLAS TILL ALKOHOLISM

Sötsug är både biologiskt och ärftligt.  Barn som tycker extra mycket om sött har ofta alkoholism i släkten och depressiva symtom, visar en ny studie. - De här barnen är i riskzonen för att utveckla både sockerberoende och alkoholism, säger professor Charlotte Erlanson-Albertsson.

[ … ]

– Det här visar att det finns biologiska orsaker också bakom sockerberoende. Socker och alkohol är utbytbart, det korsreagerar och tillfredställer samma begär.
Hon uppskattar att ungefär var tionde vuxen svensk är sockerberoende,

fler kvinnor än män.

[ ... ]

Sockerberoende handlar inte om dålig karaktär. Det är inte bara att

”skärpa sig” vilket, man för övrigt också sade om alkoholism förr.
Barn som är extra förtjusta i sött kan behöva särskilt stöd -

både för att undvika övervikt och alkoholism i framtiden,

menar professor Charlotte Erlanson-Albertsson.

...

Ja, så tänkte jag rapportera lite om intention att äta inspirerat av "ISO-dieten".

Det var lite trögt att komma igång, då jag inte hade rätta ingredienserna hemma, så riktigt 100-procentigt ISO har det inte blivit. Har inte heller tänkt ta det på blodigt allvar, utan använda det som en kick-off-hjälp att motivera mig till att äta mig ner i vikt. Jag har dock försökt hålla mig till ISO-principen: 1/3 av vardera protein, fett och kolhydrater.

I kolhydrater räknas ju inte bara potatis och spannmål, utan alla grönsaker och det man äter ska ha ha lågt GI. Mängden råris till en portion är ½ dl i kokt form - det är inte mycket och ibland tänker jag att jag lika gärna kunde hoppa över det, men då skulle kostintaget antagligen bli mer och mer enahanda. Jo, jag känner mig själv.

Fett har jag lite svårt att få i mig, men jag jobbar på det. Nötter är t.ex proteinrika och fulla av mineraler, samt feta. Istället för en macka till mellanmål, har det ofta blivit några nötter, men det är inte ultimat enligt diet-skaparna. Hellre några stänger 10% ost + ½ äpple till några nätter. Nötterna är förståss orostade, osaltade och naturella . Men har nån ätit 10% ost? Det är inte gott, kan jag säga.

Ägg har också blivit en protein-räddningsplanka. En mättande och en nyttig proteinkälla, när kylskåpet ekar lite tomt. Kokta ägg till frukost och omelett till lunch eller middag, men inte samma dag förståss. Risken kan ju bli att jag börjar kackla...  Bäst gillar jag middagar som idag: stekt/grillad kycklingfilé, med blandsallad och lite nötter.

Jag tycker om att pyssla om mig själv och det känns som jag gör det, när jag äter så här. Denna kost är glutenfri och kanske det är därför jag inte känner mig så däst? Motionera måste man ju också göra för att må bra och gå ner i vikt, men det gör jag redan, så det är ätningen det hänger på nu!

Resultatet då: Förra veckan gick jag ner 0,8 kg. Alltid något ;-)

Och blodsockret håller sig väldigt stabilt

Over and out

I min pappas släkt, fanns många med övervikt, men det var inget som rörde mig... eller?

En päronformad tjej med getingmidja och utan viktbekymmer, blev tjock med stora problem, efter 30-årsåldern. Om jag avhållit mig från ren bantning då det började, hade det nog varit bättre nu. Jag har på senare år, läst om jojo-bantningens effekter och att det skapar mer övervikt, än man hade innan. Väldigt synd är dock, att jag inte förstod DÅ, hur smal jag var och njöt av det...

1999 gick jag med i Viktväktarna. Jag hade då nästan 30 kilos övervikt och lyckades få bort 17 kg på 1½ år... mest via en kosthållning så fri från fett som möjligt. Sedan gick jag i väggen och tappade all ork och sans till motion och att äta mindre än jag förbrukade och kanske hjärnan fick för lite fett? Efter 5 år i kontinuerlig stress, hade jag gått upp alla kilon igen och fått övervikten omfördelad, från päronkroppsform, till äppelform. Stress ger den farliga bukfetman. Aj aj!

Idag är det modernt med LCHF-kost (Low Carb High Fat) och många av mina vänner har provat. Viktminskningsresultaten uteblir, vad jag kan se och jag själv har extremt svårt att utesluta kolhydrater helt och äta en massa smör och grädde m.m Dessutom har jag läst att när det bildas ketoner i hjärnan, som alternativt bränsle till kolhydrater, försuras kroppen med större risk för inflammationer och den mentala kapaciteten minskar, vilket också träningslusten gör. Låter inte som en höjdare för en hjärnstressad reumatiker, som behöver träna.

Jag nosade istället lite på Pauluns GI-metod och tog till mig lite tips om långsamma kolhydrater med lågt glykemiskt index, ökade mängden protein o.s.v.  Med stor motivation inte minst för att min artros spritt sig till knäna och jag fått svårt att gå, gick jag ner 14 kg på ett år. Var nästan konstant hungrig och tränade 3 ggr/ vecka. Så väggade jag mig igen, blev sjuk... om och om igen... i 3-4 månader och kunde inte träna. Jag gick upp 3 kg... som blivit ytterligare 3 under våren och sommaren. Det är svårt att ha utmattningssymptom och äta mindre än man förbrukar... och känna sig utmattad. Ingen hit alls!

Men nu ska jag försöka gå in för Pauluns nya vinkel av GI-metoden, som kallas ISO-dieten, med lite jämnare fördelning mellan kolhydrater, fett och protein ... och så ska jag försöka satsa lite mer på träningen. Kosten innehåller lite ris och potatis, men inget bröd alls och inget av vete av någpt slag. Jag kan säga redan innan jag kommit igång ordentligt, att jag finner det extremt jobbigt att äta så mycket kött och fisk som 150-200 g vid en måltid!

Dagens middag blev rostbiff med wokgrönsaker + bönor och 1 dl sås blandad av fil och lättKesella. Jag iddes inte tugga i mig allt kött, så jag borde ha toppat med ett ägg, men eftersom jag ätit 2 ägg till lunch så...

Det blir nog bra, när jag kommit in i tänket ordentligt

Jag återkommer med rapport.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4318269.ab