...ligger vårt nya fritidshus... Idag for vi andra turen till huset, med köksbord, lite kastruller och andra köksattiraljer. Det var egentligen lite väl kallt med såna sysslor idag, men lusten var stor.

***

Ansjön en kall decemberdag

Huset... en plats för rekreation och kreativitet

Det andra huset på den andra tomten, som också är vårt... möjligheter...

Isrosor...

*** 

Julaftonen avklarad.

Hoppas alla är nöjda och glada.

Jag är både nöjd och glad och speciellt mina fötter är nöjda

...vill inte ta ett steg till...

Jo, så kan det bli om man är ute i sista minuten

Man springer liksom oavbrutet i två dygn.

Jag vet en som blev speciellt glad över sina julklappar

Dockan, vagnen, spisen, koka-mat-sakerna, dockskåpet

och här på gungelefanten...

God fortsättning på julhelgen!

***

Det började förra vintern... jag gick in på Hemnet och såg ett hus till salu.

En gammal skola, med gott om utrymme för mina estetiska aktiviteter och ett ställe, där även släkt och vänner skulle kunna vara. Tanken var ny, men besvikelsen ändå rätt stor, när vi kom dit. Huset låg alldeles för nära en tungt trafikerad väg, men... nu visste vi i alla fall, vad vi ville ha: Ett större fritidshus med året-runt-standard.

Resan har varit lång... praktiskt taget runt hela Västernorrland.... och vi har tittat på än det ena, än det andra, men det har hela tiden varit något som inte känts helt rätt... inte minst alla hästar, får och kor, som inte alls är bra att ha för nära, när man är allergiker.

I somras skrev jag om ett torpställe utanför Kramfors, där vi mötte på så trevligt folk, uppe i skogen. Ja... hade det inte varit för tjurarna som trumpetade, när vi var där andra gången med mäklaren... då hade vi kanske slagit till... Jag förstår nu, att de ropade; Nej, nej, nej ... för det var inte DET huset vi skulle ha.

Det var också nära i Älandsbro, men där kom storbonden och köpte upp allt.

Och det var ju lika så bra, för det var ju fasligt långt till nån sjö att paddla kanot i, där...   

Ett tag var jag alldeles utmattad och nära att ge upp, men en resa till östra Jämtland, fick mina ögon att öppnas, för en ny sökning på Blocket. Och där... där fanns det... utlagt för andra gången, då tidigare spekulanter backat. Där var vårt drömställe, med gott om plats för både mina och makens intressen, stor tomt för lekande barnbarn och en stor sjö bredvid... där jag kan paddla kanot.

Nu är det vårt. Drömmen blev sann!

Det gäller att vara tydlig med vad man önskar och hålla ut...

And the dream comes true!

Kan jag ta paus? Nej det verkar inte som det...   

Livet pågår... och orden formas automatiskt... hela tiden...

Jag var ute och åkte tåg, helgen som var:

***

Han kom med bestämda steg

Ryggen rak.

Man såg att han var en upptagen man

Raskt och målmedvetet styrde han stegen mot sitt mål:

en sopsäck av brunt papper.

Han letade målmedvetet och när han var färdig,

lämnade han papperssäcken i ordentligt skick

Drog iväg sin vagn med paraply

Lycklig den, som har en vagn...

Den första snön hade fallit under dagen

Han bar sandaler.

Perrong 17, Stockholms central,

den 13/12 2009… Luciadagen

En av Stockholms 5000 hemlösa…

Eller… var det 7000?

Vem vet?

© Lie

***

Jag känner människor som av olyckliga omständigheter, som nedskärningar, sjukdom och några få felval i livet, nästan hamnat i den hemlöses situation. Det kan gå fort... och har man inte ett nätverk av familj och vänner, då kan faktum vara där. Psykiatrireformen 1995, när man stängde mentalsjukhusen, för att människorna skulle få bo fria, sägs vara orsak till en drastisk ökning av antalet hemlösa. Men idag löper varje person som utförsäkras från försäkringskassa, eller arbetslöshetskassa, att hamna i en svår situation om man redan innan, lever på yttersta gränsen.

Nu är det snart jul... Hur pyntar de hemlösa, tunnlarna under Stockholm?

Vart tar de hemlösa vägen, i din och min stad?

Bloggen vilar

Trädväsen i Hälsingland

Att öppna upp sitt hjärta för mer kärlek... för den stora kärleken som omger oss hela tiden, men som vi kanske inte ser... det kräver att vi släpper taget en stund. Släpper garden och bara ÄR... i varandet... Inte funderar över vad som är rätt och fel, vad som är bäst strategi eller spekulerar över intentionen bakom en annan människas handlande... Bara är... och känner...

Karin Boye skrev att det gör ont när knoppar brister ...  och det kan göra ont också när hjärtat expanderar... men det är ett övergående tillstånd. När hjärtat är van vid att ta emot, är det bara så helt fantastiskt... Jag tar emot, njuter av flow och skickar vidare:

Önskar dig frid och kärlek    

...

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle  all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister

ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad

svårt att känna djupet dra och kalla

ändå sitta kvar och bara darra

svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden

känner en sekund sin största trygghet

vilar i den tillit som skapar världen.

Karin Boye

Jag vet inte vem som äger denna bild,

men jag har sett den på många ställen.

och tycker den säger mer än tusen ord.