Det känns som om det varit mycket nu... och då har det väl antagligen också varit det; advent, jul, nyår, trettondagen att fira. På jobbet terminsavslut och så terminsstart! I detta en envis förkylning som vandrar runt mellan näsa, hals och luftrör. Klart det känns som om det varit mycket. Jag sov 11 timmar i natt och vaknade långt in på förmidda'n... eller i slutet av den, ska jag väl säga. Tur att man får sova!

Mitt i allt som känts trevligt, men ändå påfrestande, blir jag ändå piggare. Det är en härlig känsla. Jag är inte lika kontinuerligt slut, som jag vari fjol vid den här tidpunkten. I februari i fjol, var jag så utmattad när jag hade avverkat min halva dag, att jag nästan inte tog mig hem från jobbet, utan att somna vid ratten. Väl hemma var det sova som gällde. Nu jobbar jag 75% och har faktiskt lite energi kvar, när jag kommer hem. Jag behöver inte sova middag och jag orkar en pratstund i telefonen, med mina långväga vänner. Det går framåt!

Härom dagen träffade jag mina kollegor som är utspridda på olika skolor, för en jullunch. Ja... utan julmat då. Vi hann nämligen inte med att träffas före jul, så vi sköt helt sonika på det hela och tog en indisk buffé i januari, istället. Så klokt och trevligt. Jag hoppas vi kommer ihåg detta, till nästa jul.

Det här är enkel stresshantering:

Känner du att du inte hinner?

Låt bli!

Hitta på något trevligt när tid finnes.

Jag tycker alla blir klokare och klokare. Eller umgås jag med rätt sorts människor? Nej... jag tycker nog att alla tar lättare på saker, anpassar tillvaron till verkligheten och taggar ner. Många jag känner, har blivit långt mer måttfulla med julfirandet och pyntar inte hela huset och bakar 7 sorters kakor. Jag tror många tänker på vad som är viktigast:

Ett perfekt hus och matbord utan ork? 

Eller lust, samvaro och trevligheter, med ork?

För mig är valet enkelt och kristallklart. 

Kristallklar är också min inställning till rovdjursjakt, men i år skriver jag inte så mycket om det. Jag har lagt ut länken till uppropet mot den, om någon vill skriva på. I övrigt tänker jag inte orda så mycket.

Trevlig helg!

Kalla klara vinterdagar.

Det är ju för härligt!

Känner du också att livsandarna vaknar?

I morse när jag körde till jobbet, spelades

The way it is, med Bruce Hornsby

och jag blev ännu gladare.

Delar med mig av denna glädje:

.

Titta noga på den här bilden... Jag såg den inte först, men lite nedanför mitten - mitt bland alla snöflingor - där är den, den lilla luftballongen. Det är det bästa gamla nya påhittet, som finns runt nyår. Tysta seglar dom iväg och glädjer oss: PAPPERSLYKTAN!

Jag önskar att det nya året bär med sig samma lugn som den tysta, flygande papperslyktan, samma luft under "vingen" och samma perspektiv i tillvaron.

Blickande mot nya nejder, i lugnt mak. Det önskar jag av 2011!

GOD FORTSÄTTNING PÅ 2011!

*

Önskar er alla 

en riktigt

God Jul!

Delar med mig av det bästa jag vet:

Lilla Meya

Idag vill jag tipsa om välgörande julklappar.

Den bästa julklapp jag kan få, skulle vara en sån.

Unicef

SOS barnbyar

ActionAid

Kvinna till kvinna

Ge ditt julfirande en större mening

Ibland tvingar kroppen en att krypa till korset.

Inse att kampen är vunnen.

Lägg dig ner!

Jag har haft förkylning mest hela hösten och stundom varit nära en bihåleinflammation, men jag har använt nässpray, eteriska oljor och massage för att hålla näsan öppen. Jag har varit glad att jag varit på benen och på jobbet – jag som nu i flera år, varit så infektionskänslig.

Man ska inte ropa hej, förrän man är över bäcken, för så en dag kommer halsontet och man lägger till honung och halstabletter… skam den som ger sig. Ger sig? Jag? Eller kroppen? För kroppen låter virus och eventuella baciller att dra ner i luftrören och så startar hostan. Ja, Och vi tar stämbanden på samma gång, så män’skan blir stum. Då fattar hon väl, att hon ska hålla sig hemma?

Jag funderar på om jag fått lunginflammation, för ve och fasa vad jag…. Får rådet från vårdcentralen att hålla mig hemma veckan ut. Jag hade nog tänkt tanken, att kanske på fredag? För bara hostan ger sig, så kan jag vara stum på jobbet? Jag behöver väl inte svara i telefon, men skriva kan jag ju göra… Då får jag ögoninflammation. Man kan inte jobba vid datorn, med ögoninflammation.

Så jag ger upp och kryper till korset. Jag är sjuk och jag ska vara hemma. Sitter i soffhörnet och lyssnar på TV:n med slutna ögon. Kisar till ibland och kollar min mailbox, emellan åt. Det är SÅ tråkigt och så olämpligt. En hel veckas julförberedelser borta. Nu blir det stress i alla fall...

Men mina ögon är bättre nu. Inte bra, men bättre.

Fortfarande ingen röst...

Hjälp mig hålla tummarna, för att det ger med sig imorgon.

Jag brukar alltid hitta någon mening, med det som sker, men vad var det för mening med det här då? Att maken skulle slippa höra min röst? Att arbetskompisarna skulle slippa mig en vecka?  Tja.. det kanske visar sig? Eller så var det ingen mening alls.

Helt bara... onödigt!

Kommer du ihåg, att det var sommar för ett halvår sedan?

Vila i famnen på denna röddocka en stund...

***

Det snöar ute.

Som om vi behöver mer snö...?

Det är lite synd, att så fort det blir varmare än -10, så kommer det snö. Tänk om alla dagar hade en temperatur mellan -5 och -10 grader, solen sken och det bara var härligt? För jag tycker vintern är härlig, men jag gillar inte med minus 18 grader... och inte snöyra heller. 

Den sorts snö som kommer nu, den har jag för länge sedan döpt till "grin-snö".

Jag funderade idag, varför jag säger så... men det har nog med att göra, att är man ute i denna typ av snö; små små flingor som kommer tätt och vasst.. då kisar man med ögonen och så grinar man upp sig i fejset. Jag skulle också ha kunnat kalla det kis-snö... men man blir ju också lite grinig i humöret... så GRIN-SNÖ får det förbli.

Julen nalkas... och jag är sjuk. Det är som vanligt det. Jag tror jag ska ta 2011 års almanacka och stryka hela december och skriva SJUK. Så kanske jag fattar att vara ute i god tid, nästa år. Jag skrattade åt dottern, som skrev listor i början av november.. Smart Matilda! Mycket smart! Skrattar bäst, som skrattar sist.

Det blir jul, ändå sa någon tröstande. Ja kanske det?

Men vem köper julklapparna?

Tomten?

...

Kan inte låta bli:

Ibland blir saker bara på så där kristallklara för en. Man kanske har blivit besviken… oroat sig och inte vetat varken ut eller in… så kommer den… den klara INSIKTEN och allt står klart. Alla önskningar och drömmar, som man trodde var livsviktiga, hamnar i skuggan och det som gäller är: Självkänsla, Hälsa och Tillit.

Självkänsla nog, att förstå vad som är ens sanna jag och vad man mest behöver. Veta att hälsan är det viktigaste för ett långt och härligt liv...  och att det krävs tillit att slänga sig ut i trapetsen, sväva inför det okända och veta att allt kommer att ordna sig till det bästa.

Jag slängde mig ut litegrand idag.

Gung gung!