Jag satte mig ner

en stund i ro

och såg mig runt

i kvällen

Ett flor av skir grönska

låg som en slöja

och glittrade

i kvällsolens sken

Jag såg ut över nejden

Över underskön bädd

av vitsippor

nätta och spröda

Var annars finns

den härlighet…

jag möta får

här hos dig?

Dagens larm

jag glömde en stund

Jag satt på stubben

och log

Njöt av sippor

och kvällsol skön

i min egen lilla skog.

© Lie

Mammor är en särskild sorts människor.

Det slår mig när jag pratar runt, med mina väninnor.

Den gemensamma nämnaren är, att sätta sina egna behov åt sidan. Även när barnen är vuxna. Hur många mammor, anpassar sig inte, till sina vuxna barns nyckfulla ovilja att planera långt i förväg? Man tänker att man ska göra en sak, som man själv vill och så hör man barnen ha önskemål om att man ska finnas till hands. Snabbt håller man upp och väntar in besked... och får strax innan den aktuella dagen/hegen, får vi besked och det är inte alltid att behovet mamma då, är lika stort som det varit tidigare. Och mammans egna moments is over.

Visst finns det andra sorters mammor. Mer egoistiska mammor. Mammorna som inte mäktar och blir dysfunktionella mammor. Alkoholiserade mammor... men det är inte dem jag skriver om. Jag skriver om den stora massan av mammor, som uppfostrats i samma anda och som har känslolivet intakt. De mammor som alltid kommer att sätta barnen först.

Jag har varit i samtal med flera stycken såna mammor - speciellt när vi planerat aktiviteter och planeringen sätts på "hold" - och det är inte bra för mammorna, att hålla upp med sin egen planering och sätta sig själv på avbytarbänken. Mammor har också behov av egna aktiviteter och blir alldeles säkert en mycket bättre mamma och senare mormor, om hon är glad och nöjd med sitt liv.

Mammor är inte bara nannor... utan också kvinnor... människor.

De ska inte mammorna glömma bort!

Idag är det Mors dag.

Jag hade glömt bort det i veckan och planerade en aktivitet med en vän.

Själv känner jag inte att behovet att fira är så stort - det är mer något som "alla" gör -men ändå höll jag upp och inväntade min dotter, ifall HON skulle vilja fira mig. Hon är också mamma och det är lite kul att fira henne, tillbaka. Men i år ska vi tydligen inte fira morsdag och det är OK för mig - jag tar hand om min egen firarsugna mamma - och jag trycker på "play" igen...

Min mamma som är 73 år, tycker det är viktigt att fira.

För min mammas skull firar jag idag morsdag, tillsammans med henne.   

*

Och som en skänk från ovan

efter veckans nederbörd:

Solen skiner idag! 

Det har varit en hektisk tid. Mycket att göra och tänka på.

Mycket har handlat om min hälsa och om planering framåt i tiden.

När man gör en sån utvärdering, som jag måst göra - utvärdering om min egen kapacitet... testas åter igen, för att mäta om stressen fortfarande satt skador i hjärnan - då möter man obönhörligt sitt nya jag, i relation till sitt gamla.

Men vem var jag? Det har gått 12 år i utbrändhetens tecken och 5 år med konstaterade skador (så kan det gå om man ignorerar sin kropps signaler). Det är en lång tid. Mitt gamla jag, som var jag i 36 år, har sakta men säkert bleknat och en bara en liten del av mig, har bott kvar i min kropp.

I rehabiliteringssituation... Jag ska komma tillbaka.

Det kommer mer och mer... men tillbaka?

Vill man tillbaka?

T-i-l-l-b-a-k-a?

Vem är jag idag?

Jag vet inte riktigt... inte alls den kapabla jag var

dock långt mycket mer ödmjuk

och fylld av kärlek är jag,

jämfört med den förra... jag.

Kanske inte så tokigt egentligen?

Därför var det så otroligt skönt att åka iväg. Sätta mig på tåget och bara sitta i stilla kontemplation... över livet... relationer... livsval... Kom fram till Oslo och möttes av väninnan på stationen... Jag släppte all orientering och kontroll och bara var i hennes sällskap. Hon hade köpt busskort åt mig, hon guidade mig och hade planerat helgen i samråd med mig och det blev så himla bra. Lugn, harmoni, glädje och skoj.

Syftet med resan var trippelt: Besöka väninnan, överaska syrran på födelsedagen och delta i en shamanträff (som tyvärr blev inställd). Men jag hann också med en långpromenad till en vacker sjö i skogen, svalkande sorbet med smak av skogsbär i en park mitt i Oslo, termoskaffe vid Operahuset ...

... och en dansnatt på salsaklubben Stopp pressen. Utan förväntningar men med ett glatt humör och ödmjuk inställning och helt plötsligt snurrade jag runt i Salsa och Merengue. Blev uppvaktad av en betydligt yngre man och hade bara så himla kul. Det var många, många år sedan som jag kom hem klockan halvfyra på morgonen! 

Nu är jag hemma hos mig själv igen och jag är i en mix av harmoni, sorg och glädje.

Glädje och kärlek för en trevlig helg med en god vän som förstår, men sorg över min begränsade kapacitet. Den sorgen måste jag komma igenom, för det här är mitt liv nu och mirakler inträffar sällan.

Man behöver fylla på med glädje för att orka.

Jag ser nu med spänning fram emot att möta livet

och träffa mer av mitt nya jag.

I utveckling!

Narren symboliserar viss dårskap och extravagans,

på gränsen till extas och vildhet.

Lyssna till hjärtat.

Ny början.

Jag kunde låtsas en liten stund

Att allt är, som det ska vara

Glömma bort, en kort sekund

Att jag inte är, som jag borde vara

Jag kunde dansa en virveldans

Och bara vara i den stunden

Vara… bara vara och

ej av tillkortakommanden vara bunden

Men jag ville sjunga att jag är här

då stämman sig inte bar

Uttrycka min sköna lycka

Och fann att rösten ej var kvar

Jag sitter här i min sorg

Tårarna bara rinner

Ibland finns inte orken

Och sinnet på mig rinner

Varför hände detta?

En livsglad person som jag?

Varför, jag frågar varför?

Vad är det för djävla lag?

Som säger att jag ska halta

när benen är fulla med spring

Som hindrar min lust till livet

Jag fattar ingenting

Varför, jag frågar varför

behöver detta stanna kvar?

Ladda om och ladda om

Jag har knappt nå’ kulor kvar

Jag vill så väldigt gärna

vara en redig en

Och visst är somligt bättre

men jag väntar på mycket än

Oftast jag är en glad tjej

Som gör andra lika glad

men i botten där ligger sorgen

som ett blaskigt och grumligt spad

Vilja... åh en vilja

jag har, som är stark och klar

Lusten… ja, jag har lusten

men orken är inte kvar

Lusten och viljan,

det räcker inte alls

Jag är så trött på att vila

Jag vill dansa i livets vals

Trött på att jobba enkelt

Och planera min kapacitet

För att jag ska räcka sedan

Saknar flexibilitet

Ja, jag sitter här på kammar’n

och skriver en liten dikt

Om glädje, sorg och väntan

och ledan i flera skikt

Men jag vet ju att det finns värre

situationer att drabbas av

Jag ska va glad att jag faktiskt lever

Att inte skutan är helt i kvav

Och oftast jag orkar tänka

att livet är bra ändå

Jag har goda relationer

att smaka på, då och då

Ja, visst är jag glad åt livet

Det är ju faktiskt så

Men ibland jag måste pysa

min frustration…

Ändå.

© Lie