Det är en märklig känsla, att känna sig glad, sorgsen, stark och svag på samma gång. Jag vet inte om jag blivit känsligare, om känslorna är starkare, eller om det helt enkelt är så mycket på gång, att jag inte kan sortera.

Jag blir friskare och starkare, vilket gör mig glad. Lycklig! Att hitta sig själv igen, eller åtminstone stora delar av sig själv, är jättehärligt. Samtidigt ställer mitt friskare jag, större krav på tillvaron och ställer krav på att få bli ännu friskare. Hålla till godo med näst bästa lösningen? Eller skaffa sig den bästa? Det kan innebära förändringar, som skapar en känsla av sorg, då man "måste" lämna det som är nu.

Jag har inget facit. Jag försöker bara förhålla mig till det som sker och låta bli att tänka framåt allt för mycket - go with the flow - men det är svårt. Ingenting är så frustrerande som grumlad sikt, när man vill framåt. Fort. Jag är led på att vänta. Jag har mer eller mindre väntat i 10 år. Åren mellan 40 och 50, är väl inte förgäves, så kan man inte säga, men ack så fel det blev! Sedan kan man jämföra med dem som har det värre och vara glad ändå.

Jag har bestämt mig lita på magkänsla och att följa med i "flytet" och inte kämpa i motvind. Alltså möter jag något motstånd på flera sätt, då lägger jag ner. Det kan gälla samarbetspartners som det inte går på räls med, eller projekt som stöter på patrull.

Förra veckan uttryckte jag att jag inte skulle kunna stanna kvar på mitt jobb, med nuvarande alla delar av arbetsuppgifterna. Denna vecka annonserar arbetsgivaren om en Starta-eget-kurs för anställda. Gratis. Hej och hå, här flyter det! Så imorgon är det upptakt och jag får se vart detta för mig.

...

Igår tittade jag på TV-programmet "Den hemlige miljonären" på TV8. Jag har sett föregångaren "Secret millionaire" och jag blir alltid berörd. På flera sätt. Människoödena berör hjärtat, men det är fördjävligt att det ska behöva vara på det sättet i vår tid. 

Programidén är att människor med förmögenhet sätter sig in i och lever med, sämre lottade och skänker sedan pengar, för att förbättra villkoren på något sätt. Igår var det Ola Lauritzon, författare som låtsades vara volontär och jobbade på ett härbärge för hemlösa. Han blev också berörd. Av människoödena och att se baksidan av den stad han lever gott i. Nyttig erfarenhet som många skulle behöva göra. Med eller utan pengar att skänka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag flyttar nu över mina tankar till en ny blogg:   Fylgjans blogg      Ses där! ...

Jag ser konstnärligt skapande, som ett uttryck för själen och dess erfarenheter oavsett om det rör sig om måleri, musik eller dans. Uttryck i utveckling ger avtryck, både inför våra ögon och i våra själar.   Ibland ser jag så tydligt i mina bilde...

Min pappa har arbetat bra hela livet, varit familjeförsörjare, arbetsledare, tagit ansvar och hjälpt andra människor. Ensam familjeförsörjare under våra barndomsår, som det oftast var då på 60-talet. Men när han har varit sig själv närmast, har han a...

Till människorna  I går tog jag hela världen i famn- det var i min fantasity jag är nog lika sluten och steloch reserverad som ni- men kände du månne en kyss på din kindja då var den nog från migty i går tog jag hela världen i famnoch då kysste jag ...