Den här vackra översättningen

gjordes av Green Sparrow:

Osho's tankvärda och underbara text. 

Låt den gärna få vingar....

Can you say something about these beautiful words of Buddha:

“Love yourself and watch — today, tomorrow, always”?

...“Love Yourself”...

......-Osho

Kärlek är näringen för din själ.

Precis som maten är för kroppen så är kärleken för själen, utan mat är kroppen svag, utan kärlek är själen svag. Ingen stat, ingen kyrka eller någon annan människa i maktposition har velat att vi människor skall ha starka själar, eftersom en person med stark själ och andlig energi, är skyldig att vara upplysande och rebellisk...

Kärleken gör dig till en rebellisk revoltör. Kärlek ger dig vingar så att du kan sväva högt. Kärlek ger dig insikt i saker, så att ingen kan lura, utnyttja eller förtrycka dig.

Och personer med egenintresse såsom politiker och präster, överlever på grund utav exploatering av din själ för att de själva skall kunna leva och överleva...

För att göra dig andligt svag har de funnit en säker metod, en metod som är väl inövad och som går ut på att inte älska sig själv - om man inte kan älska sig själv kan man heller inte älska någon annan.

De säger: Älska andra - eftersom de vet att: om du inte kan älska dig själv så kan du inte älska andra. Men de fortsätter att lära ut att: älska andra, älska mänskligheten, älska Gud, älska naturen, älska din fru, din man, dina barn och dina föräldrar o.s.v men inte att älska dig själv, eftersom att älska sig själv, enligt dem, är en självisk handling.

De fördömer egenkärlek och de har gjort sin kunskapsförmedling på så sätt att den ser logisk ut. De säger: Om du älskar dig själv kommer du att bli en egoist, om du älskar dig själv kommer du att bli narcissistisk. Detta är inte sant.

En som sannerligen älskar sig själv finner att det i realiteten inte finns något ego. Det är som att älska andra utan att älska sig själv, egoism uppstår när vi tvingas älska andra men inte oss själva... 

Sann kärlek vet inget om bördor och förpliktelser är en börda, en formalitet. Kärlek är glädje, en delning, kärlek är informell.

Den älskande känner aldrig att han har gjort tillräckligt, den älskande känner att han kan älska mer. Den som älskar känner aldrig, "Jag har tvingat andra." Tvärtom, han känner, min kärlek har blivit mottagen och jag är tacksam, min kärlek har blivit mottagen som en gåva utan att någon förkastar den...

"Den som känner förpliktelser tänker, "Jag är högre, andligare och säregen. Titta hur handlingskraftig jag är som tjänar andra människor! "

*Älskar man sig själv så respekterar man även sig själv, och en som älskar sig själv och respekterar sig själv respekterar även andra, eftersom man vet, ´precis som jag är, så är även andra. Precis som jag njuter av kärlek, respekt och värdighet, så gör även andra det´. Man blir medveten om att vi inte skiljer oss åt. Vi är under samma lag: Es dhammo sanantano.

Om man på allvar älskar sig själv och är lycklig i detta är det enkelt att dela med sig. Du känner ett överflöd och vill dela det med andra! Du kan inte längre gå omkring och bara älska dig själv, för en sak som kommer att stå helt klart för dig är: att trots att det är så vackert att älskar sig själv är det obeskrivligt vackrare om man börjar dela din kärlek med andra människor!

Långsamma krusningar börja nå längre och längre. Du älskar andra människor, du börjar älska djur, fåglar, träd, stenar. Du kan fylla hela universum med din kärlek. En enda person räcker för att fylla hela universum med kärlek, precis som en enda lite sten kan fylla en hel sjön med ringar - en liten sten...många ringar på vattenytan..

Man måste bli gudomlig, för utan gudomlighet kommer man att inte uppnå fullbordan eller förnöjsamhet. Men hur kan du bli gudomlig? Om präster säger att du är en syndare. Dina präster säger att du är dömd, att du är syndfull om du älskar dig själv, vilket gör dig oförmögen till en sådan handling; det gör dig rädd!

Det är därför folk är så stora felfinnare. De hittar fel hos sig själva och hur kan de då undgå att hitta fel hos andra? Med all sannolikhet kommer de att hitta massor av fel och de kommer också att förstärka dem, göra dem omätliga. Då det uppenbarligen är det ”rätta” tillvägagångssättet så kommer även du att falla in i ledet för att ”rädda ditt ansikte. Det är därför det finns så mycket kritik och en sådan brist på kärlek...

 Jag säger att detta är en av de mest djupgående suror av Buddha och bara en uppvaknad person kan ge dig en sådan insikt... En person som älskar sig själv kan lätt bli meditativ, eftersom meditation innebär att du är med dig själv...

Om man hatar dig själv, som många gör- vilket de religiöst har blivit tillsagd att göra, hur kan de då stå ut med sig själva?

Meditation är inget annat än njuta av sin vackra ensamhet och fira sig själv, meditation är inte en relation. I denna stund behövs inga andra, man är nog åt sig själv. Man badar i sin egen ära, badar i sitt eget ljus. Helt enkelt glad att över att få finns till, eftersom man bara är...

Det största miraklet i världen är att du är och att jag är. Att vara är det största miraklet, och meditation öppnar dörrar till detta stora mirakel. Men bara en som uppriktigt älskar sig själv kan meditera, annars flyr du från och, undviker dig själv. Vem vill gå djupt in i sin egen vånda, in i det egna mörkret? Vem vill befinna sig i det helvete de tror de gör? Det är mycket enklare att täcka över de vackra blommorna och fly från dig själv, som du alltid gjort...

Därför söker människor sällskap oavbrutet. De står inte ut med att vara med sig själva, de måste vara med andra. Människor söker alltid efter någon form av sällskap, för att undvika att ha sällskap med sig själv. De sitter timtals i en biograf och tittar på något meningslöst, tillsammans med främlingar bara för att inte vara ensamma. De slösar bort sin tid med att sträckläsa tomma deckare. De läster samma tidning om och om igen bara för att underhålla sig. De spelar kort och schack bara för att fördriva tiden ... som om de har för mycket tid!

Kärlek börjar med dig själv, sen kan du sprida den vidare. Det sprider sig själv, du behöver bara låta det hända.

Buddha säger ”älska dig själv” och tillägger omedelbart ”och sedan titta” och inte tvärt om. Buddha anser det vara så pass farligt att titta utan att älska sig själv först, att det kan leda till självmord. Älska dig själv så pass mycket att du klarar av att se det du kan komma att se, det är Buddhas väg till meditation.

Många buddhister känner sig självmordsbenägna då de faktiskt har ignorerat den först regeln av sutran och börjat med att titta utan att först funnit kärlek till sig själva. Jag har faktiskt aldrig stött på en enda kommentar i The Dhammapada, Buddhas sutror/skrifter, som har uppmärksammat den så viktiga första regeln; Älska dig själv.

Sokrates säger: Känn dig själv men Buddha säger: Älska dig själv. Och Buddhas ord är långt sannare, för om du inte älskar dig själv så kommer du heller aldrig känna dig själv - det är kärleken som ligger till grund för självkännedom, en möjlighet att lära känna dig själv!

"Älska dig själv och se ... idag, imorgon, alltid."

Skapa en kärleksfull energi runt dig själv. Älska din kropp och din själ, älska hela ditt levande väsen. Med kärlek menas: acceptera det som det är, försök inte att förtränga. Vi förtrycker bara när vi hatar eller när det är något som går oss emot. Man skall inte förtrycka för hur skall du då kunna se? Vi kan inte se fienden öga mot öga, vi kan bara titta i ögonen på vår älskade. Om du är en person som ej förmår att älska dig själv så kommer varken kunna se dig själv i ögonen eller se din egen verklighet.

”Att se” är meditation, ”Att se” är även ett av Buddhas ledord. Han säger: Var medvetna om, var uppmärksamma på, var inte medvetslös. Bete dig inte som en sömngångare, var vaken. Gå inte på på autopilot som en robot, vilket många tyvärr gör idag.

Titta - bara titta. Buddha preciserar inte vad som ska ses, utan syftar på - allt! Promenader, titta på dina promenader. Äta, titta på ditt ätande. Ta en dusch, titta på vattnet, det kalla vattnet som sköljer över dig, tryck på vattnet, kylan, den rysning som går genom din ryggrad - se allt, idag, imorgon, alltid."

Slutligen kommer även stunden då du kan titta på din sömn, vilket är den optimala inblicken. Kroppen sover men det finns fortfarande en bevakare, som tyst beskådar den sovande kroppen. Men oftast är det tyvärr tvärt emot, kroppen är vaken men själen sover. Kroppen behöver vila, men ditt medvetande behöver ingen sömn. Ditt medvetande är medvetande, det är vakenhet, det är till sin natur.

När du blir mer vaksam får du vingar - då är hela himlen din. Människan är ett möte mellan jorden och himlen, i både kropp och själ.

Det händer så mycket nu, att jag inte tar mig tid att skriva.

Jag tar mig heller nästan inte tid att läsa, men idag läste jag Jörgen I Erikssons blogginlägg om shamansk synvinkel på själen och delar med mig av den:

http://norrshaman.blogspot.com/2011/03/om-sjalens-kretslopp.html

Jag hoppas att det snart lugnar ner sig, här hos mig. Inte för att jag vill slippa det som händer, utan mer för att jag behöver lite lugn och ro emellan åt. Egen space... tid för reflektion... och skrivandet. 

So long...   

"En önskan om att hjälpa och göra gott, leder oss in på healing” skriver Annika Langlé i sin bok Via Chakra – vägen mellan himmel och jord. Det är sant. Utan en önskan om att vilja hjälpa, skulle man väl knappast prova? Senare kanske en del tappar fokus och tänker mer på pengar, än på stöd, men i begynnelsen vill nog alla hjälpa någon. Om inte annat, hjälpa sig själv.

Det medvetna helandet har säkert funnits lika länge som det funnits sjukdomar. Det sägs att man i Kina har healingexempel som är över 6000 år gamla. Hippokrates har också skrivit om den helande kraften från/via våra händer.

”En helare helar inte sjukdomar, han skapar en miljö i vilken helanden kan äga rum. Men denna miljö har dimensioner som den materiellt inriktade vetenskapen ignorerar” skrev författaren George Meek på 1970-talet.

Den som blivit hjälpt av någon, som lagt sina händer på… ignorerar inte längre.

Jag känner att helandet är något mycket större än att försöka bota sjukdomar.

Det är ett tillstånd av varande… samman med ”det stora alltet”… ” In service!”

Jag studerar och praktiserar shamanism och jag tänkte idag, att jag skulle våga mig på, en liten förklaring:

Ordet shaman kommer från Sibirien och folkslaget Evenker. Ordet shaman betyder ”Den som vet”. En shaman kan jämföras med andra folkslags medicinmän och kvinnor, kloka gubbar och gummor, men det som kännetecknar shamanskt arbete, är att man uttalat samarbetar med andevärlden, för att påverka något i en speciell riktning. För mig, som sysslar med shamansk botekonst, är riktningen att försöka bota sjukdomar och upprätta balans hos mina medmänniskor och djur, genom att med hjälp av andevärldens kunskap tillföra det som behövs och/eller ta bort det som inte ska vara där.

Med hjälp av trummor, dans och sång försätter jag mig i ett förändrat medvetandetillstånd, för att få kontakt med den vanligtvis dolda verklighet, som vi kallar ”den icke ordinära verkligheten”. Det är ett transtillstånd, liknande djup meditation, då man både är medveten om den ordinära verkligheten, samtidigt som man har kontakt med andevärlden. Det vanligaste sättet att hämta information och instruktion, kallas trumresa och kan göras i olika riktningar, för att träffa andehjälpare och lärare. Med sig har man alltid Kraftdjuret, som är ens personliga ledsagare och ”guide” i arbetet med andevärlden.

Shamanism är utveckling i animism, d.v.s föreställningen om att allt är besjälat. Alltså tror jag att varje träd, sten, eller litet grässtrå har en själ och är en källa till kunskap och helande, där jag kan hämta kunskap. Som animist, tror man oftast inte på den kristna gudsföreställningen, utan tänker mer i termer att vi alla är besjälade, även med varandra och kanske sammanbundna med en Världs-själ, en Källa, ett Kosmos, eller vad man vill kalla det. Men samernas shamaner, Nåjderna, som blev kristnade av "stor-Sverige", fortsatte länge att praktisera sin medicin, samtidigt som man tog emot Kristendomen, så det finns olika sätt att förhålla sig.

Det är storheten med shamanism; andevärlden - inte vi - har svaren och det finns inga generella facit. Varje situation, utforskas för sig. Färskvara i lång tradition.

Jag är ett redskap, som utforskar, förmedlar och utför.

...

Transformation...

Åter till den jag var menad att vara...

Fjärde steget av min förkovran

i shamansk botekonst

har satt spår i mig.

Härliga spår!

  *  

Jag är nu redo att möta arbetet.

Sex års målmedvetna studier

och många fler, i nyfiket spanande,

har varit utvecklande och intressanta.

Jag kommer att fortsätta lära mig mycket,

men kanske mer via praktiskt arbete

än via direkta kursstudier.

Fjärde steget:

"Själsåtervinning del 2"

är nu gjort i ÅrreNjarka

Tack!

Shamanism är populärt i Norge och alla sorters människor med olika bakgrund, kön och ålder anlitar shamaner för hjälp och alternativ behandling, eller deltar i shamansk utbildning, enligt en ny studie.

Shamanism växer och de som söker en shaman, vill få hjälp att komma i kontakt med andliga krafter, koppla av och minska stress eller vill utveckla sig själv, enligt Trude A. Fonn Land, som försvarar sin doktorsavhandling 11 Juni 2010.

Fonn Land studerade nyshamanism i fältarbete och deltagande observation. Dessutom genomförde hon djupintervjuer med åtta norska nyshamaner och har deltagit i flera alternativmässor.

Läs mer här: http://www.alternativ.no/art/?id=299

Jag började meditera i början på 90-talet och min inkörsport, var en kurs i Autogen träning/självsuggession, hos en sjukgymnast specialiserad på stress och ätstörningar. Jag hade då väldiga problem med spända käkar och det var min tandläkare som skrev remissen. Träningen gick ut på att både slappna av och påverka kroppen i önskad riktning.

 Under åren följde olika sorters övningar. Meditation kan ju vara många saker... För många är meditation samma sak som kontemplation och för andra en mycket bestämd övning, med ett speciellt syfte.

 Från början använde jag ofta ledda meditationer på CD, men sedermera mer blev det ett självständigt arbete med att uppnå en inre frid och djupare insikter. 2001 kom jag i kontakt med Zazen - Zen meditation - och det är verkligen ett varande. Tömma huvudet och bara VARA i andetagen. Med Zen kom jag till insikt om att den inre friden inte bara ska vara en kort stund under en meditation, utan bör vara något man bär med sig oavbrutet, om man ska må bra och nå viktiga insikter.

 I dagens samhälle är det inte alltid lätt att behålla närvaron, men desto viktigare är det att försöka uppnå ett lugn och en inre frid, för att klara av de yttre stimulis, som vi ansätts av oavbrutet. Under det år som jag jobbade som lärare, tog vi ibland en stund med en enkel meditation, där jag enkelt guidade eleverna till både avslappning och välbefinnande. Det blev ett behov och ett önskemål, från ungdomarna och jag hoppas de fortfarande tänker, att det är viktigt att slappna av 

 Hittade en bra beskrivning på förhållningssätt till en inre frid och översätter första strofen:

Meditation är en sorts medicin - dess användande är bara för stunden. När du har lärt kvaliteten, då behöver du ingen särskild meditation, då må meditationen involvera hela ditt liv. Gå är Zen, sitta är Zen:

********

Meditation is a kind of medicine - its use is only for the time being. Once you have learned the quality, then you need not do any particular meditation; then the meditation has to spread all over your life. Walking is Zen, sitting is Zen.

 Then what will be the quality? Watchfully, alert, joyously, unmotivated, centered, loving, flowing, one walks. And the walking is sauntering. Loving, alert, watchful, one sits, unmotivated - not sitting for anything in particular, just enjoying how beautiful just sitting doing nothing is, how relaxing, how restful..... After a long walk, you sit under a tree and the breeze comes and cools you. Each moment one has to be at ease with oneself - not trying to improve, not cultivating anything, not practicing anything.

 Walking is Zen, sitting is Zen. Talking or silent, moving, unmoving, the essence is at ease. The essence is at ease: that is the key word. The essence is at ease: that is the key statement. Do whatsoever you are doing, but at the deepest core remain at ease, cool, calm, centered.

 Osho The Sun Rises in the Evening Chapter 7 

Jag har mött många människor genom åren, som har en förunderlig förmåga att hålla sig upprätta och inte låta sig slås omkull... av belastningar, andra människors göranden och låtanden, sin egen barndom... eller livet i sig självt.

En del tror att dessa människor är extra starka, men jag tror det mer handlar om förhållningssätt. Bara att kliva ur sin egen lilla ankdamm för en stund och bredda perspektivet, kan vara till hjälp. Man ser ofta att mitt lilla problem, inte är så stort som det verkade, när man satt kvar i sitt eget pissljumma vatten.

Det är bra att utveckla sig själv, för sin egen skull, så att man mår bra. Vill man jobba med människor, är det extra viktigt, för att man ska kunna bemöta varje enskild människa, på bästa sätt. Som studerande i shamanism, måste jag inte bara lära mig teknikerna, jag måste också jobba med mina egna tillkortakommanden, eventuella känslor och skräp, som kan hindra mig från att göra ett gott arbete.

Inom shamanismen (och även andra andliga inriktningar) pratar man ofta om att lämna egot. Det är av vikt att se, att man själv inte är viktigast på jorden... kanske inte viktig alls (och med det menar jag inte, att vi inte är värdefulla). Ska man utföra ett shamanskt arbete, spelar det absolut ingen roll, hur andra uppfattar en - det är kontakten med andevärlden och förmågan att följa dess anvisningar, som är det viktiga.

Jag är glad över det här arbetet, även för mitt personliga välmående. Arbetet med att släppa egot, gör att jag också mår bättre, som människa. Som ung kvinna tog jag mig själv på stort allvar och relaterade ofta till mig själv, fastän saker inte alls hade någonting med mig att göra. Att vara mer närvarande i stunden, har gett mig värdefullare möten.

Några av de shamansk förebilder och läromästare jag har, förutom andevärlden själv, är t.ex Sandra Ingerman, James Harner, Staffan Ljung och Ailo Gaup. Staffan Ljung är den person som jag gått kurser för och han har verkligen lärt mig om fokus, intention och syfte, på ett disciplinerat och handfast sätt. Men den som lärt mig om glädjen, sången och dansen inom mig och förmågan att släppa iväg bekymmer, med vinden, är Ailo Gaup. I en artikel skriver han om, att ta ansvar för sig själv och jag tycker texten är mycket bra och den har hjälpt mig mycket, när jag behövde det som mest. Jag vill gärna dela med mig av den:

***

Ledarvargen måste ta nackgreppet

>> Lederulven må ta nekkegrepet

Vis at du er lederulven som de ulydige, småkranglende og negative indre småulvene må adlyde.Viljesløshet, uvilje og motvilje kan dra deg inn i tvil og utmattelsen, om du ikke tar grepet og viser at du er lederulven som de ulydige og småkranglende indre småulvene må adlyde.

Noen mennesker tror at viljekraften mangler. At de ikke har den, at den simpelt hen ikke finnes, og at den ikke virker om den finnes. Man må altså lære seg å sette en kreativ vilje inn mot motviljen, akkurat i det motviljen snakker. For motviljen kan snakke på mange måter for å unngå å bli satt på plass.

Et sjamanbilde på denne uviljen, motviljen og alle de andre kranglende småviljene er som å en ulveflokk uten leder inni seg. Som alle vet så må enhver ulveflokk ha en leder. Den må ha en klar og tydelig leder og det til gavn for alle. Lederen er den dyktigste, sterkest og den må vise og bevise det igjen og igjen, inntil alle vet det og ingen er i tvil. På samme vis trenger alle våre instinktive småviljer og plagende motvilje en lederulv, som kan sette småviljenes kraft inn i en felles styrt og villet vilje, samlet om en oppave.

Den bekvemme lilleulven kan snakke på følgende måte: Er du ikke litt trøtt nå? Glem den øvelsen. Sett det heller til med avisen og slapp av. Ta en halvtime på øret.

Eller den ensomme ulven kan si: Ingen bryr seg om meg. Det er ingen som forstår meg. Det er like godt å gi faen. Den sårede ulven kan si: Det er andre feil. Andre ha skylda. Jeg må få hevn. Jeg skal ta rotte på dem.

Det finnes så mange ulvestemmer. Etter hvert lærer du deg å kjenne igjen uviljens mange stemmer. De driver alle på med sitt til lederulven temmer dem og samstemmer dem. Du må altså ta grepet. Dårlige vaner kan vendes, en etter en. Selvransakelse er en nødvendig og verdsatt idrett i sjamansonen.

Det er gjennom å følge din egen vilje i det små at du etter hvert får kontakt med den store viljen.

Er det noe som kan kalles viljehormoner? Når man kan holde fokus en tid, når man kan tryllebinde motviljen og tåle aversjonen mot det man fortrenger, da settes en hormonell prosess i gang. Det jeg kaller viljehormonene tar til å arbeide. De forandrer kroppens kjemi, og slik forandres ubehag i retning av velvær.

Vårt indre er en kjemisk prosess og jeg tror at man med tankens kraft kan forandre hormonspeilet og humøret. Om man rir for lenge på kraften fra en hormonsammensetning, som skaper en sinnsstemning, en indre tone, da blir man lett enstrenget sårbar, og sliten. Da trenger man å man forløse en ny hormonell reaksjon, bredere spekter, mer finstemt balanse.

Det er lett å glemme og overse at vårt indre er en avansert kjemisk mekanisme. Ved siden av å få i seg fullverdig ernæring, kan metaforen hormonspeilet være et fungerende verktøy for å skape større velvær og balanse. For det er jo egentlig slik all kunnskap fungere i oss. Kunnskap om helse skaper en link i vårt sinn til følelsen av sunnhet og velvære. Kunnskap om universet er en link til opplevelsen av universet.

Når man kan se for seg at man er lederen i en samstemt, indre ulveflokk, der småulvene følger sjefen så har man alt forandret seg.

Ailo Gaup <<