Idag lossnade nånting i huvudet på mig…

Jag såg tillvaron i ett klarare sken:

Ett sken som jag kommer ihåg, från förr

nu när jag ser i det igen.

Det känns ungefär som när man varit febersjuk

i en vecka och bara sett världen genom fönstret

och sedan kliver man ut i den stora tillvaron.

Och ser allt.

Jag har alltså haft en begränsad förmåga

att tolka intryck, men också att minnas.

Även om jag varit medveten om att jag haft

skador av min utbrändhet, har inte detta

varit klart för mig… 

Det är helt fantastiskt det som händer!

Jag är lite omtumlad… lite chockad faktiskt...  

Jag nosar på frisk!

Yes!

Jag var till tandläkaren igår och kände mig missmodig när jag var på väg dit - ekonomiskt missmodig. Vad skulle det kosta att ersätta tanden, som fallit bort? Nu visade det sig, att den där halva tanden jag tappat, inte innehåll någon tand-del... utan var, som min nya tandläkare utryckte det, "en ditlimmad plastklump" och när jag sa "och så kände jag med tungan och tänkte, men gud, har jag ingen tand där" … så svarade hon: "Alldeles riktigt, för du har ingen tand där - bara en rot, med plast på."

"Ja det är ju svårt att veta vad som är trasigt i din mun och vad som du har slipat till själv. Du var mig en tandgnisslare... eller gnisslare... tandkrossare! Använder du bettskena? Jaha, det var ju bra, men du jobbar på bra ändå här, ser jag.... Det är ju ofta ett livslångt tema och inte så mycket att göra åt. Men du har fint tandkött och framtänderna är också hela och fina. Du vet, en del kommer hit med jättekorta framtänder också."

Och eftersom jag är en tandkrossare var det alltså ingen idé att slösa pengar med att sätta dit en krona. Jag skulle antagligen krossa den också, sa hon och då hade det ju varit slöseri med pengar. Hon var en rolig, småironisk sanningssägare, som kändes befriande.

 "Och tandborstningsskador har vi också..."

Ja, sa jag, jag försöker vara försiktig, men jag verkar vara väldigt stark...

"Ja, stark är du verkligen... i käklederna också!"

”Bettskenan ska ju passa fastän vi joxat här, för den är ju helt plan... men.. å andra sidan är det väl bäst att kolla, för man kan ju aldrig veta vad du gjort med den... fixat den vågig kanske..... Jaha... så var det. Jag slipar bort groparna du har fixat."

Det är ett släktdrag - dåliga tänker och bita ihop, sa jag. Min mamma har titanskruvar i hela överkäken...

"Jasså? Hennes underkäke skulle jag vilja se... eller inte... Hon måste göra stor åverkan med titanskruvade tänder i överkäken, för man känner inte vad man gör. Har tänderna i titanbryggan hållit? Inte? Nej jag förstår det. Och jag ska säga dig, att när det blir dags för dig, är det ett bättre val med lösgom, än titan... om man biter ihop som du gör..."

Och här... just här.. fick jag min första ålderskris i mitt liv.

LÖSGOM! Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah......

Min mamma var väl 55-60 årsåldern när hon drog ut de stackars tänder hon hade kvar i överkäken (hade haft en massa bryggor) och var eremit/retreat/tandlös medan tandköttet läkte... sedan fick hon skruvarna och fortsatte gömma sig... SEDAN kom det nya tänder, som var större än de gamla... inte kul!

 Nu har jag ändå bättre tänder än henne, för tandhygienen i modern tid, är ju bättre än den var på 40 och 50 –talet, men nog har jag samma dåliga tandanlag och antagligen livslång kalciumbrist, eftersom jag aldrig mått bra på mjölkprodukter.

Nu blev den ful-gula färgen på mina tänder mindre viktig...

Nu är jag glad att jag HAR tänder!

Perspektiv!

Over and out   :-E