Jag har klarat det… Jo, jag har klarat det.   

Början och slutet av terminerna, brukar vara hektiska. Ingenting i världen, kan ändra på detta faktum. Ingen tanke om att ta det så lugnt som man behöver, kan kontrollera situationen. Det bara ÄR så. Arbetet klumpar ihop sig, vid de tidpunkterna.

När jag tänker tillbaka har jag en känsla av att det varit svårt… men när jag läser mina gamla anteckningar, SER jag att det varit det. De gånger, som min hjärna fått error, är vi de här tidpunkterna och errorn har följts av några dagars sjukskrivning, då överbelastning av systemet, har satt hjärnan på hold… skärmsläckaren har gått på… och jag har tagit en utflykt till Ingenstans-land och har behövt vila mig tillbaka.

Men i höst har detta inte hänt!

Denna resa… Det är helt sanslöst, att tänka tillbaka på vad som hänt mig, de senaste 10 åren. Och vad som händer nu, den här hösten, är att jag får kontrollen tillbaka… Jag kan vara trygg i att jag kan genomföra ett samtal och komma ihåg vad vi pratar om. Jag tappar inte tråden mitt i en mening och får vänta 3 dagar innan jag hittar den igen. Jag kommer ihåg vad jag ska göra och jag vet, när jag glömt. Jag kan ha en översyn över veckans arbetsuppgifter och det flyter på, som vattnet i en älv. Lite strömvirvlar, ja visst... som att glömma åka till sjukgymnasten, trots att man ringt och kontrollerat tiden, 3 timmar tidigare... men… Det upphackade är borta…

Det opusslade pusslet, är lagt. Och bitarna ligger kvar. Halleluja!

Jag har också i detta återfått kontakten, med mitt gamla trygga jag, med den skillnaden att jag nu är så mycket starkare. Ingenting är längre skrämmande, när man varit i total o-kontroll. Om jag var rädd för att göra bort mig, visste jag inte en tiondel, av vad det kunde innebära. Nu har jag gjort det. Stått med rumpan bar. Och inte var det kul men… jag överlevde.

Det sägs ju att det som inte dödar, stärker. Det är inte sant i alla sammanhang, men … i mitt liv, just nu, stämmer det väldigt bra. Och lugnet har inträtt. Balans och centrering. Jag är trött, men det är helt OK.

...

Jo… !

Och ... vad har jag lärt mig?

Ska tänka en stund på det...

...

Kontemplation  

...

Adjö sommaren.. nu är det höst på riktigt…

Vi har passerat höstdagjämningen, som inföll i torsdags.

En vändpunkt, värd att observera och kanske celebrera.

Wikipedia:

Höstdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himmelssfören, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas höstdagjämningspunkten. Höstdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig.

Dag och natt är inte exakt lika långa vid höstdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn senare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade refraktionen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa något dygn före vårdagjämningen.

Dagarna omkring höstdagjämningen går solen upp rakt i  öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring höstdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden.

...

Höst… rent meteorologiskt är det höst, när dygnsmedeltemperaturen ligger under tio plusgrader minst fem dagar i sträck. Det har den gjort här. Jag älskar hösten med dess klara luft och vackra färger. Gillar också lugnet som inträder både i naturen och samhället, när vi går mot mörkare tider. 

I år missade jag att uppmärksamma denna vändpunkt ceremoniellt, vilket jag annars brukar göra; söka kontakt med naturen och tacka allt som sommaren gett. Gå in i kontemplation och känna samhörigheten och delaktigheten med "Det stora alltet". Jag får väl göra det i efterskott i år. Jag säger åtminstone här och nu:

Välkommen höst!

Särskrivningen i detta blogginlägg är helt medveten

Så var den över, för den här gången - valrörelsen - och vi står här med långa näsor och ser ett odemokratiskt parti, som Sverige demo kraterna komma in i Sveriges riksdag. Jag har mött dem, Sverige demo kraternas väljare; unga vilsna pojkar, utan vuxenstöd, fast övertygade om att invandringen är hotet mot deras existens. Att om bara "de andra" och "de som är annorlunda", försvinner så blir allting bra. De tas om hand av drivna äldre och får kanske för första gången känna tryggheten. Det är ungdomar som på hemmaplan skrävlar, men inte vågar åka själva från landsbygden in till city. Små pojkar och några osäkra flickor.

Det slår mig att gemene man inte tagit Sverige demo kraterna på allvar. Kanske för att du aldrig har mött dem? Kanske du trodde de var en fantasi och en utopi? Men de finns och nu ska 20 av dem, vara med och styra Sverige. Människor som vi på valvakan hörde sjunga "T j a l a l a l a". Du har hört dem förut, men då var det inte i ett politiskt sammanhang. Eller hur?!

...

Vi får alla ta på oss ansvaret, för att valet fick den utgång det fick och jag fortsätter hävda, att om alla de som röstat på andra småpartier, som inte är etablerade i riksdagen, så hade vi haft 1, 3 % som tjänat demokratin. Och om alla som låg på sofflocket, hade röstat. Då kanske vi dessutom, hade fått ett regimskifte.

Idag förundras jag över Facebook-kulturen; det här med att skriva något i sin status... Du vet, det där tomma utrymmet, efter namnet, där man t.ex kan skriva vad man gör. Många dricker kaffe... andra väntar på något... men en del bearbetar sina negativa känslor över saker och ting, via sin status. Känns konstigt att läsa. Jag undrar vad syftet är? Det är ju inte som att dela sin sorg, med sin bästis, när 150 personer kan läsa.

För något år sedan, fanns en funktion på Facebook, där man kunde se sina statusuppdateringar, från det senaste året. Det hade inte varit så dumt, om den funktionen fanns kvar. Då skulle man kunna se  tydligt, vad det är man sprider. Hur skulle det kännas att läsa 365 negativa statusuppdateringar; "är deppig", "är sjuk", "tänker på att jobbet är trist", "tycker livet är ett helvete", "hatar regn", o.s.v

Jag menar inte att man är tvungen att alltid måste vara klämkäck, men lite balans skulle väl inte skada. För personen själv. Vad vill man sprida? Och vad händer med en person som, har ett dagligt negativt mantra? Affirmation av högsta klass! Du är vad du tänker. Du mår, hur du tänker. Du blir, vad du uttrycker.

Ibland känner jag för att skoja och bustänker, att jag ska skriva "är bajsnödig", "har just haft sex" o.s.v men inser, att mina mer ytliga bekanta, antagligen inte skulle ta det för den ironi det är.

Så jag har avstått.   

Idag har jag varit ut i hälsingeskogarna och besökte en arbetskollegas torp. Så harmoniskt det var. Samtal vid brasan. Tre timmar bara försvann och jag hade många idéer med mig hem. Helt fantastiskt hur en del orkar renovera, från fallfärdigt till något mycket hemtrevligt. Tror inte många negativa tankar, slår rot där...

Åtta år av renoveringar, sommartid.

Det är hängivenhet och kärlek till ett gammalt torp! 

Sömnen är otroligt viktig för kroppens funktioner. Under sömnen, läker vi och återbildar celler. Sömnbrist är farligt och skapar bilolyckor, industrikatastrofer m.m, men också stadigvarande neurologiska besvär, som kan göra livet svårt efter 10-15 år av sömnbrist.

Min chef på 90-talet,skröt med att hon bara sov 4 timmar per natt. Vi förväntades vara lika och även om jag tyckte det lät sjukt, smittades jag av effektivitetstänket. Jag tror att många av oss som gick i väggen, hade klarat oss bättre, om vi prioriterat vår sömn. Antagligen hade vi också gjort ett bättre arbete, under vår vakna tid.

Läst på nätet (fri översättning):

I vårt hektiska samhälle där alla verkar försöka göra mer och mer, är det oftast lättast att minska antalet sömntimmar. Vi kan stanna uppe sent en natt för att avsluta ett projekt, eller läsa ytterligare ett kapitel. Den yngre generationen verkar också använda timmarna efter midnatt, som den bästa umgängestiden. Många har inställningen att "bara sova" inte är värdigt sin egen plats i det dagliga schemat och personer vill ibland använda NLP för att sova mindre. 

Ändå visar en studie i AAAS-tidskriften Science som sammanfattas nedan, att våra sömntimmar kan vara den värsta tiden att försöka pressa ut "extra" tid.

Ge dig gott om sömn! Att få massor av sömn kan bidra till att förebygga Alzheimers och relaterad demens, och även för att minska risken för att förvärra redan befintlig Alzheimers. Det finns redan vetenskapliga bevis för att sömnbrist kan göra en rad neurologiska och beteendemässiga problem värre. Denna studie stödjer dessa slutsatser och tar fakta ännu ett steg längre.

Studien kan läsas på Steve Andreas' NLP-blogg:

Sammanfattning: För mycket vakenhet tycks vara en viktig faktor som orsakar Alzheimers sjukdom. Mer sömn kan förebygga Alzheimers, och också minska progressionen av befintlig Alzheimers.

"En önskan om att hjälpa och göra gott, leder oss in på healing” skriver Annika Langlé i sin bok Via Chakra – vägen mellan himmel och jord. Det är sant. Utan en önskan om att vilja hjälpa, skulle man väl knappast prova? Senare kanske en del tappar fokus och tänker mer på pengar, än på stöd, men i begynnelsen vill nog alla hjälpa någon. Om inte annat, hjälpa sig själv.

Det medvetna helandet har säkert funnits lika länge som det funnits sjukdomar. Det sägs att man i Kina har healingexempel som är över 6000 år gamla. Hippokrates har också skrivit om den helande kraften från/via våra händer.

”En helare helar inte sjukdomar, han skapar en miljö i vilken helanden kan äga rum. Men denna miljö har dimensioner som den materiellt inriktade vetenskapen ignorerar” skrev författaren George Meek på 1970-talet.

Den som blivit hjälpt av någon, som lagt sina händer på… ignorerar inte längre.

Jag känner att helandet är något mycket större än att försöka bota sjukdomar.

Det är ett tillstånd av varande… samman med ”det stora alltet”… ” In service!”

Jag är socialist. 

Inte socialdemokrat, vänsterpartist eller marxist, utan rätt och slätt; socialist.

Tycker jag att samhället ska vara jämlikt och att vi ska dela med oss med varandra? Är jag emot utförsäljningen av statliga bolag? Är jag emot privata skolor, förskolor och vårdinrättningar? Ja, ja, ja!

Jag är så innerligt trött på egoismen och kapitalismen. Jag skäms...

Vi har fått ett cyniskt samhälle, av ett cyniskt styre.

Jag ville bara säga det... Jag är frustrerad!

Läs gärna Jonas Gardells blogg: