Idag förundras jag över Facebook-kulturen; det här med att skriva något i sin status... Du vet, det där tomma utrymmet, efter namnet, där man t.ex kan skriva vad man gör. Många dricker kaffe... andra väntar på något... men en del bearbetar sina negativa känslor över saker och ting, via sin status. Känns konstigt att läsa. Jag undrar vad syftet är? Det är ju inte som att dela sin sorg, med sin bästis, när 150 personer kan läsa.

För något år sedan, fanns en funktion på Facebook, där man kunde se sina statusuppdateringar, från det senaste året. Det hade inte varit så dumt, om den funktionen fanns kvar. Då skulle man kunna se  tydligt, vad det är man sprider. Hur skulle det kännas att läsa 365 negativa statusuppdateringar; "är deppig", "är sjuk", "tänker på att jobbet är trist", "tycker livet är ett helvete", "hatar regn", o.s.v

Jag menar inte att man är tvungen att alltid måste vara klämkäck, men lite balans skulle väl inte skada. För personen själv. Vad vill man sprida? Och vad händer med en person som, har ett dagligt negativt mantra? Affirmation av högsta klass! Du är vad du tänker. Du mår, hur du tänker. Du blir, vad du uttrycker.

Ibland känner jag för att skoja och bustänker, att jag ska skriva "är bajsnödig", "har just haft sex" o.s.v men inser, att mina mer ytliga bekanta, antagligen inte skulle ta det för den ironi det är.

Så jag har avstått.   

Idag har jag varit ut i hälsingeskogarna och besökte en arbetskollegas torp. Så harmoniskt det var. Samtal vid brasan. Tre timmar bara försvann och jag hade många idéer med mig hem. Helt fantastiskt hur en del orkar renovera, från fallfärdigt till något mycket hemtrevligt. Tror inte många negativa tankar, slår rot där...

Åtta år av renoveringar, sommartid.

Det är hängivenhet och kärlek till ett gammalt torp!