Jag har klarat det… Jo, jag har klarat det.   

Början och slutet av terminerna, brukar vara hektiska. Ingenting i världen, kan ändra på detta faktum. Ingen tanke om att ta det så lugnt som man behöver, kan kontrollera situationen. Det bara ÄR så. Arbetet klumpar ihop sig, vid de tidpunkterna.

När jag tänker tillbaka har jag en känsla av att det varit svårt… men när jag läser mina gamla anteckningar, SER jag att det varit det. De gånger, som min hjärna fått error, är vi de här tidpunkterna och errorn har följts av några dagars sjukskrivning, då överbelastning av systemet, har satt hjärnan på hold… skärmsläckaren har gått på… och jag har tagit en utflykt till Ingenstans-land och har behövt vila mig tillbaka.

Men i höst har detta inte hänt!

Denna resa… Det är helt sanslöst, att tänka tillbaka på vad som hänt mig, de senaste 10 åren. Och vad som händer nu, den här hösten, är att jag får kontrollen tillbaka… Jag kan vara trygg i att jag kan genomföra ett samtal och komma ihåg vad vi pratar om. Jag tappar inte tråden mitt i en mening och får vänta 3 dagar innan jag hittar den igen. Jag kommer ihåg vad jag ska göra och jag vet, när jag glömt. Jag kan ha en översyn över veckans arbetsuppgifter och det flyter på, som vattnet i en älv. Lite strömvirvlar, ja visst... som att glömma åka till sjukgymnasten, trots att man ringt och kontrollerat tiden, 3 timmar tidigare... men… Det upphackade är borta…

Det opusslade pusslet, är lagt. Och bitarna ligger kvar. Halleluja!

Jag har också i detta återfått kontakten, med mitt gamla trygga jag, med den skillnaden att jag nu är så mycket starkare. Ingenting är längre skrämmande, när man varit i total o-kontroll. Om jag var rädd för att göra bort mig, visste jag inte en tiondel, av vad det kunde innebära. Nu har jag gjort det. Stått med rumpan bar. Och inte var det kul men… jag överlevde.

Det sägs ju att det som inte dödar, stärker. Det är inte sant i alla sammanhang, men … i mitt liv, just nu, stämmer det väldigt bra. Och lugnet har inträtt. Balans och centrering. Jag är trött, men det är helt OK.

...

Jo… !

Och ... vad har jag lärt mig?

Ska tänka en stund på det...

...