Direktlänk till inlägg 17 september 2009

Fortsätter...

Av Lie - 17 september 2009 08:34

Vi pratade genus idag, över lunchen på jobbet... Specialpedagogen, slöjdläraren och jag - alla förskollärare i begynnelsen av yrkeslivet - och vi var överens; Vi stampar på samma ställe. Större delen av alla vuxna, konserverar gamla könsrollsmönster. Vi drog oss till minnes en händelse i Gävle, då förskolepersonal som hävdade att de bemötte flickor och pojkar lika, baxnade när de såg sig själv på film:

http://www.dn.se/insidan/vuxnas-fordomar-fostrar-barn-in-i-konsroller-1.397570



 

 

"Hej Lisa-gumman! Vad söt du är idag med din

nya klänning. Kom och sätt dig här hos mig..."

"Tjenare grabben! Läget? Grabbarna busar i kuddrummet!"

 

 

Det är sedan länge konstaterat att vi samtalar olika med barnen, beroende på kön och vi begränsar barnen otroligt, genom detta. Flickorna bekräftas genom sitt utseende och bes ta ansvar för både sig själva och pojkarna. Pojkarna bekräftas i det dom gör och man skakar på huvudet åt dem, när de glömmer och ber flickorna hjälpa till. En blick i samförstånd mellan kvinna och flicka; "Ja, se karlar".

Redan i tvåårsåldern har flickorna lärt sig, att passa upp på pojkarna vid matbordet. Det här gynnar inte någon.

Jag lägger in Unnis svar från förra inlägget här,

för det är bra boktips, som man annars kan missa...




//Liza Marklund & Lotta Snickare: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" är en bok som underlättar till samtal o diskussion tycker jag ... Lättläst, men ändå starkt innehåll. De refererar också till förskolorna Tittmyran och Björntomten, t.ex att personalen insåg att de i kapprummet småpratade, förde ett samtal, med flickorna och avbröt sig för att hjälpa pojkarna och ev ge korta uppmaningar till dem. Helt olika bemötande alltså. Pojkarna fick ju oxå på det viset mycket färre antal ord från de vuxna...


"Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten är också lättläst och humoristisk, man skrattar, men så kommer också insikterna, att det kan vara så märkvärdigt besvärligt..

Båda böckerna redovisar hur förvånade författarna blir när de inser att jämställdheten inte alls fungerar, för det trodde de ju.... //




 

Avslutar med en dikt, som jag skrev för några år sedan.

Inget ovanligt alls...



Till en liten tjej under tjockt lager puder

 

Hur... kan jag säga till dej, lilla vän

att det finns, något större i vår värld

 Hur ska jag säga till dej, kära du

 att svek, är inte det enda?

Vi möts några timmar

Några timmar per dag

Törs du har tillit

till mej?



Hur ska jag säga dej, lilla vän

 att tonåren, är början på livet

Begynnelsen kära

och inte slutet på din tid.

Du har mycket kvar att lära.



 Törs du visa dig, för mej Lilla vän,

med puder och ögon så svarta

Törs du visa dej för mej?

Öppna lite grand för mej lilla vän?

Törs du visa dej, för mej?



Törs du visa dej...

för dej?




© Lie

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lie - 10 april 2011 12:21


  Jag flyttar nu över mina tankar till en ny blogg:   Fylgjans blogg      Ses där! ...

Av Lie - 9 april 2011 17:10

Jag ser konstnärligt skapande, som ett uttryck för själen och dess erfarenheter oavsett om det rör sig om måleri, musik eller dans. Uttryck i utveckling ger avtryck, både inför våra ögon och i våra själar.   Ibland ser jag så tydligt i mina bilde...

Av Lie - 26 mars 2011 13:03

Av Lie - 25 mars 2011 16:33

Min pappa har arbetat bra hela livet, varit familjeförsörjare, arbetsledare, tagit ansvar och hjälpt andra människor. Ensam familjeförsörjare under våra barndomsår, som det oftast var då på 60-talet. Men när han har varit sig själv närmast, har han a...

Av Lie - 25 mars 2011 14:00

Till människorna  I går tog jag hela världen i famn- det var i min fantasity jag är nog lika sluten och steloch reserverad som ni- men kände du månne en kyss på din kindja då var den nog från migty i går tog jag hela världen i famnoch då kysste jag ...

Ovido - Quiz & Flashcards