I min pappas släkt, fanns många med övervikt, men det var inget som rörde mig... eller?

En päronformad tjej med getingmidja och utan viktbekymmer, blev tjock med stora problem, efter 30-årsåldern. Om jag avhållit mig från ren bantning då det började, hade det nog varit bättre nu. Jag har på senare år, läst om jojo-bantningens effekter och att det skapar mer övervikt, än man hade innan. Väldigt synd är dock, att jag inte förstod DÅ, hur smal jag var och njöt av det...

1999 gick jag med i Viktväktarna. Jag hade då nästan 30 kilos övervikt och lyckades få bort 17 kg på 1½ år... mest via en kosthållning så fri från fett som möjligt. Sedan gick jag i väggen och tappade all ork och sans till motion och att äta mindre än jag förbrukade och kanske hjärnan fick för lite fett? Efter 5 år i kontinuerlig stress, hade jag gått upp alla kilon igen och fått övervikten omfördelad, från päronkroppsform, till äppelform. Stress ger den farliga bukfetman. Aj aj!

Idag är det modernt med LCHF-kost (Low Carb High Fat) och många av mina vänner har provat. Viktminskningsresultaten uteblir, vad jag kan se och jag själv har extremt svårt att utesluta kolhydrater helt och äta en massa smör och grädde m.m Dessutom har jag läst att när det bildas ketoner i hjärnan, som alternativt bränsle till kolhydrater, försuras kroppen med större risk för inflammationer och den mentala kapaciteten minskar, vilket också träningslusten gör. Låter inte som en höjdare för en hjärnstressad reumatiker, som behöver träna.

Jag nosade istället lite på Pauluns GI-metod och tog till mig lite tips om långsamma kolhydrater med lågt glykemiskt index, ökade mängden protein o.s.v.  Med stor motivation inte minst för att min artros spritt sig till knäna och jag fått svårt att gå, gick jag ner 14 kg på ett år. Var nästan konstant hungrig och tränade 3 ggr/ vecka. Så väggade jag mig igen, blev sjuk... om och om igen... i 3-4 månader och kunde inte träna. Jag gick upp 3 kg... som blivit ytterligare 3 under våren och sommaren. Det är svårt att ha utmattningssymptom och äta mindre än man förbrukar... och känna sig utmattad. Ingen hit alls!

Men nu ska jag försöka gå in för Pauluns nya vinkel av GI-metoden, som kallas ISO-dieten, med lite jämnare fördelning mellan kolhydrater, fett och protein ... och så ska jag försöka satsa lite mer på träningen. Kosten innehåller lite ris och potatis, men inget bröd alls och inget av vete av någpt slag. Jag kan säga redan innan jag kommit igång ordentligt, att jag finner det extremt jobbigt att äta så mycket kött och fisk som 150-200 g vid en måltid!

Dagens middag blev rostbiff med wokgrönsaker + bönor och 1 dl sås blandad av fil och lättKesella. Jag iddes inte tugga i mig allt kött, så jag borde ha toppat med ett ägg, men eftersom jag ätit 2 ägg till lunch så...

Det blir nog bra, när jag kommit in i tänket ordentligt

Jag återkommer med rapport.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4318269.ab