Den dagen, då jag böjde mitt stolta huvud

och lyssnade till skogens sus.

Den dagen, jag stod ut i min förnedring

och såg på, medan andra dansade

Den dagen jag la ner, alla önskningar och mål

och satte mig ner… att vänta.

Den dagen kom livet åter.

© Lie

Idag är jag inne på egot igen... eller rättare sagt fördelen med att släppa egot.

Sist jag skrev om det var i juli. Jag refererade då några rader från Eckhart Tolle och skrev, att om vi är alldeles för upptagna med att antingen oroa oss för framtiden eller fundera över det förflutna, missar vi att leva HÄR och NU. Genom att öva sig i att tysta egot, så uppnår man den inre stillhet som krävs, för att man skall kunna uppleva och delta i själva livet, där och när det händer.

Det finns också andra aspekter av egot.

Egot ser jag också som de önskningar, behov och programmeringar vi har i oss, som får oss att göra saker som vi tror "förväntas" av oss, som vill tillgodose andras behov, för att vi vill tillfredsställa våra egna, för att vi vill ha beröm o.s.v Helt enkelt alla situationer, där vi sätter oss själva i fokus och utgår ifrån att världen snurrar runt just en själv och ens behov av tillfredsställelse av olika saker, som får en att mäta världen med ego-ögonen. Jag vill... Jag behöver... Jag förväntas... Jag måste...

Det finns en livsfilosofi som kan kallas panenteism, som tilltalar mig... om man vill sätta etikett, vilket jag egentligen inte är så intresserad av. Etiketterna alltså. Burkens innehåll är mer intressant  och denna filosofi säger mig att  vi är ett.

Vi alla, är en del av samma Livsande... Livspust... Alltet... Gud... Källan... eller vad man nu vill kalla det. Och jaget... är endast en kugge i ett gemensamt maskineri. Varje kugge har sin uppgift och kan genom olika val göra, att ALLTET fungerar på olika sätt.

Om man låter en kugge rosta in en maskin, fungerar hela maskinen dåligt. Dina val... påverkar oss alla och hela alltet, men just DU... just JAG... är inte väsentligast i Universum. Dock ändå... är just Du och just Jag, väldigt väsentliga, men i altruismens anda.

Jag lyssnade på Ernst Billgren i morse på TV och jag gillar den mannen skarpt, även om jag inte direkt vill ha hans tavlor, hängandes på väggarna. Eller rättare sagt; jag gillar hans tankar. Han sa i anslutning till frågan om vad konst egentligen är (apropå hans nya bok), att han inte tar emot beröm... för det är inte han som har gjort tavlorna. Det är alla andra och allt annat än han själv, som har påverkat honom att göra, just den eller den måningen... Han har bara hållit i penseln, typ.

Det tänkesättet tilltalar mig verkligen, i mitt sätt att se på tillvaron, omvärlden och varandet. Vi gör saker, men syftet ska inte vara (och kan omöjligt vara), att man ska få beröm, utan för att vi ska beröra, hjälpa, stärka... och det kan vi göra på olika sätt... för vårt allas bästa, som en positiv, frisk, fungerande kugge i maskineriet Alltet... Gudomligheten... Varandet...

Ernst Billgren:

http://www.fokus.se/2009/01/billgren-gor-inte-konst/

Panenteism:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Panenteism

http://en.wikipedia.org/wiki/Panentheism

Det finns många behjärtansvärda ändamål att stödja.

För mig ligger barnen allra närmast om hjärtat.

Barnen är vår jords framtid.

Därför är jag världsförälder i Unicefs regi.

Här kan också du anmäla dig:

http://www.unicef.se/

Jag var på personalfest och hade SÅ himla jättekul. Var spiknykter och shejkade lös och njöt i fulla drag, tillsammans med mina roliga arbetskamrater. De trodde att jag var på lyran. Höjda ögonbryn... var DU nykter?

"Vad roligt för dig att du kan släppa lös utan alkohol…"

Ja, det är roligt, att ha roligt  och utan alkohol, slipper man bli bakis.

Men min mamma sa:

"Du är duktig som kan ha det så kul alldeles nykter"...

DUKTIG? .... .... .... DUKTIG???!!!

Så tragiskt... man är duktig om man kan ha kul... så innerligt tragiskt!

Jag är GLAD och NJUTER av att ha kul, men inte fan är jag duktig.

...

Ibland känner jag kärleken i samvaro med andra, så stark att jag nästan sprängs av känslan. Jag är så glad åt de människor jag möter och att jag idag, faktiskt kan ta emot kärleken, som ju finns överallt... en blick, ett ord, en omfamning. För det har inte alltid varit så. En gång i tiden var jag så upptagen av mig själv och mina brister, att jag oftare såg det som bekräftade bristerna, än det andra vackra... närheten och omtänksamheten... som också fanns då.

Jag är så glad att mitt skydd en dag rämnade totalt ... Det var ett trauma och en kris som krackelerade det... och jag kände mig då, väldigt naken. Idag är jag glad över min "nakenhet", som gör att jag inte kan gömma mig.

Den dagen jag började se kärleken, kände jag den också - i mig själv och till mig själv.  Jag såg då, att det är sant det som ofta sägs:

För att kunna älska andra, är det nödvändigt att man först börjar älska sig själv.

Ja... kan man älska sig själv med sina fel och brister,

är man öppen för att älska andra, med deras...

Kärlek!

När vi upplever saker tillsammans - eller man kan säga, delar en resa mot ett gemensamt mål - knyter vi band. Människor kommer och går i våra liv och tillsammans väver vi en gemensam väv. Ibland kan människor som varit inne en rätt kort stund, sätta oerhört djupa och vackra avtryck i våra hjärtan. Goda minnen att minnas. Ett ord, en snabb beröring och en äkthet i mötet.

Jag känner kärleken!

Idag öppnar jag mitt hjärta och strör ut blomster...

Kärlek till alla du som gjort avtryck i mitt hjärta,

oavsett var du befinner dig just idag.

Ja, så tänkte jag rapportera lite om intention att äta inspirerat av "ISO-dieten".

Det var lite trögt att komma igång, då jag inte hade rätta ingredienserna hemma, så riktigt 100-procentigt ISO har det inte blivit. Har inte heller tänkt ta det på blodigt allvar, utan använda det som en kick-off-hjälp att motivera mig till att äta mig ner i vikt. Jag har dock försökt hålla mig till ISO-principen: 1/3 av vardera protein, fett och kolhydrater.

I kolhydrater räknas ju inte bara potatis och spannmål, utan alla grönsaker och det man äter ska ha ha lågt GI. Mängden råris till en portion är ½ dl i kokt form - det är inte mycket och ibland tänker jag att jag lika gärna kunde hoppa över det, men då skulle kostintaget antagligen bli mer och mer enahanda. Jo, jag känner mig själv.

Fett har jag lite svårt att få i mig, men jag jobbar på det. Nötter är t.ex proteinrika och fulla av mineraler, samt feta. Istället för en macka till mellanmål, har det ofta blivit några nötter, men det är inte ultimat enligt diet-skaparna. Hellre några stänger 10% ost + ½ äpple till några nätter. Nötterna är förståss orostade, osaltade och naturella . Men har nån ätit 10% ost? Det är inte gott, kan jag säga.

Ägg har också blivit en protein-räddningsplanka. En mättande och en nyttig proteinkälla, när kylskåpet ekar lite tomt. Kokta ägg till frukost och omelett till lunch eller middag, men inte samma dag förståss. Risken kan ju bli att jag börjar kackla...  Bäst gillar jag middagar som idag: stekt/grillad kycklingfilé, med blandsallad och lite nötter.

Jag tycker om att pyssla om mig själv och det känns som jag gör det, när jag äter så här. Denna kost är glutenfri och kanske det är därför jag inte känner mig så däst? Motionera måste man ju också göra för att må bra och gå ner i vikt, men det gör jag redan, så det är ätningen det hänger på nu!

Resultatet då: Förra veckan gick jag ner 0,8 kg. Alltid något ;-)

Och blodsockret håller sig väldigt stabilt

Over and out