I denna tid står träden nakna

Och har släppt sin vackra höstfärgsskrud

Förbereder sig för vila

Rensat i sitt hus

Så borde vi, nog också göra

i samklang med tidens gång.

Städa huset, slänga kruset

Och vila i höstens dunkel

Vila i samklang och inte pressa

Inte försöka, nåt annat än det

Komma i balans inför nästa fas

Då snöflingor täcka vårt landskap

Mörker, vila

Tända ljus

En bok och en kanna te

En stund till själen ge.

© Lie

Många gånger, känns det som om vi går baklänges. Stereotyperna permanentas ännu mer, i och med det stora utbudet av reklam i media och alla sjuka ideal som presenteras. Jag hörde härom dagen, om en 7-åring som tyckte att hennes fritidspedagog, skulle "fixa" magen och brösten... hur kunde hon leva med bristningar och så stora bröst? Man kan ju operera.

Fritidspedagogen, van att svara på barns frågor, berättade att hon bar sina bristningar med stolthet, för det var bevis på att hon burit sina barn. Och det är den biten som kommer i skym undan i dagens konstgjorda samhälle - likriktningen och skammen har tagit över stoltheten, främst bland de yngre.

Förr hade den äldre generationen ett värde, en erfarenhet och en klokskap, som de yngre ville få ta del av. De äldre berättade om sina erfarenheter och de unga lyssnade och lärde, för att sedan gå ut att göra sina egna erfarenheter. En rynkig kind, var ett bevis på att man hade med en erfaren person att göra.

Idag svarar barn på frågan om vad som är viktigt, att de hellre är snygga, än intelligenta... Jag tycker det är sjukt...! Hade det varit det rådande idealet genom tiderna, hade vi fortfarande suttit i grottan och kammat håret med en benbit.

Det här temat innehåller så mycket om man går på djupet, "tittar i kulisserna" och "lyfter på mattkanten". Det handlar både om de värderingar vi har - emot andra och oss själva. Det handlar om respekt för andra människor och det handlar om att man kan välja att inte överlämna sig själv, till någon annan, att forma ens ideal.

Våga vägra stereotyper och våga tänka själv!

Därför vill jag lyfta fram elever från en klass 6 i Växsjö, som tänkte själva och reagerade på könsstereotyper i en leksakskatalog. I det här fallet gällde det

Toys R us. Jag förstår att också det fanns ansvarsfulla vuxna i bakgrunden, som lärt barnen reagera och analysera, men det är en fröjd att lyssna på SVT-klippet:

http://sydsvenskan.se/sverige/article555870/Sjatteklass-vann-mot-Toys-R-Us.html

.

http://svtplay.se/v/1765583/plus/de_fallde_toys_r_us

.

Lilla Meya hade inte ätit godis någon gång,

men igår hade vi chokladtryffel till kaffet.

Vi kallade dem kaka... ;-)

Här smakar hon chokladtryffelpraliner första gången:

Hm... vad är det här för något.... hm...

Men... det är ju GUDOMLIGT!!!

Jag vill ha mer... JAG VILL HA DEN DÄR SISTA!

LIVET ÄR HÄRLIGT!

HIHI ... JAG ÄR PÅ BORDET!

Allhelgonahelgen 1981, blev vi ett par och sedan dess har vi hängt ihop.

Jag var 20 år och maken 26. Han tyckte jag var ung. Jag tyckte han var perfekt.

28 år tillsammans, då har man upplevt mycket ihop. I ler och långhalm, i vått och torrt, men med integriteten i behåll. Kanske det är nyckeln till ett långt förhållande? Kärlek naturligtvis - attraktion och kärlek - men också att man inte gör avkall på sig själv, utan behåller sin person, sina intressen och har både ett eget liv och ett gemensamt. En vilja att förstå och komma överens behöver man också. Det har inte varit lätt som en plätt, men all investering, har gett rejält med avkastning.

Jag älskar honom lika mycket idag, som jag gjorde då...

Nej nu ljuger jag.

Jag älskar honom mer nu... än då.

Precis som äpplen mognar och blir sötare i smaken, mognar kärleken...

Och här är vår låt, med Nina Simone:

Att känna närheten till naturen och vara i dess växlingar, är viktigt för mig.  Jag tror nog det är viktigt för alla, men många springer omkring och stressar och då vill man ha det så enkelt som möjligt och höstmörker blir en tyngd istället för en vila. Innan industrialiseringen, levde alla i samklang med naturen och vi anpassade vårt liv, efter klimat och ljusmängd. Man sov mer om vintern och det borde vi nog göra nu också, men istället fortsätter vi som om vi har en evig sommar. "Samhället kräver av oss", att vi ska vara på topp, vara sjuknärvarande på jobbet och prestera oavbrutet... Eller? Samhället - det är ju vi det! Det går inte att skylla ifrån sig. Samhället är vi - hur vill vi ha vårt samhälle?

Musik med doft av mylla: 

 GJALLARHORN och sången "Suvetar - Godess of spring"

// Gjallarhorn var det horn, som asaguden Heimdall i den nordiska

mytologin, blåste i för att varna asarna om Ragnarök. //

Jag hade inte tänkt ägna så mycket tid åt influnsan, men när man börja söka efter information, finns det oändligt mycket att ta del av. Nu är det nog så, att för gemene man kommer inte valet om vaccination eller inte, att bli något problem. Innan vaccinetförrådet har fyllts på igen och alla i riskgrupperna har vaccinerats, kommer influensavågen vara över! Eller hur?!

I morse stötte jag på denna intervju med Tom Jefferson, oberoende forskare/epidermiolog vid Cochraneinstitutet. Han berättar om svininfluensan... om att vaccin är ett lotteri som funkar bäst på vuxna, friska med ett bra immunförsvar... och har dessutom en tanke om vem som tjänar på att WHO ändrade pandemibegreppet 2009

Epidemiologist Tom Jefferson Tells Swedish TV:

WHO Pandemic Criteria Lowered to Benefit Big Pharma

Man får vad man behöver, brukar det sägas...

Jag har ingen röst och har varit tyst i en vecka nu. Behövde jag det?

"Vad hemskt", sa min lillasyster. "Aldrig har jag mer lust att prata, än när jag är hes och har tappat rösten!"

Men jag har inga problem med att vara tyst. Jag har som sagt, varit tyst en hel vecka nu och mödosamt tvingat fram några ord, när telefonen har ringt, men den som har ringt har snabbt insett, att här blev det ingen konversation.

Jag har tyckt det har varit riktigt skönt. En påtvingad retreat i hemmets stilla vrå. Har varit jätteförkyld i två veckor och till slut kände jag mig ansatt av virus i hela kroppen och hostade praktiskt taget bort rösten. Jag är inne på andra veckans sjukskrivning.

Det underlättar ju att man är sjuk, när man är sjuk... För när man inte orkar göra något annat än ligga under filten och tiga, då är man ju nöjd med att bara göra det, men som sagt... det var inte så illa. "Not bad at all", som dom säger på TV... Jo det har ju blivit en hel del Tv-tittande, det ska jag villigt erkänna.

I tystheten och ensamheten, kan man inte springa ifrån tankar och känslor. Jag har tänkt och känt både det ena och det andra. Sett att somt måste det ändras på... frågan är hur. Svaret kanske kommer så småningom, men jag hoppas att jag inte behöver ytterligare en tyst retreat, för att höra det.

Frågan är "Vad behöver Lie?" Och det enda jag har hittills sett, är bilder av mig själv, som vandrar omkring i unga tallskogar, flyger med egna vingar över lägdorna och sedan förevigar mina syner, med oljefärg på en uppspänd duk. Hur detta ska se ut i verkligheten, återstår att se... Jag såg ingenstans att jag jobbade som kontorist... ingenstans!

... Vad konstigt...

Ett av mina största intressen jämte måleriet, är healing, eller helande, som det ju heter på svenska. Jag praktiserar olika helandetekniker, men den som jag känner mest för och som ligger mig närmast, är shamanskt helande, enligt urgamla tekniker i viss moderniserad form.

Genom mitt shamanska intresse, kom jag i kontakt med The World Drum Projekt:

...

Etter en visjon av Whitecougar

og ide-arbeid flere mennesker i mellom,

er nå verdenstromma laget (av Birger Mikkelsen)

og sendt ut for å delta i seremonier over hele verden.

Filosofien bak prosjektet er at de som deltar

skaper oppmerksomhet på den
kritiske situasjonen til Moder Jord.

...

Du kan läsa mer om projektet på hemsidan:

http://www.theworlddrum.com/

Här är bilder och musik, från trummans besök i Tuva:

Tidigare bilder: