Norah Jones... jag tycker hon sjunger så skönt och behagligt

Tänk så skönt att ha en arbetsplats man trivs på, med sköna arbetskamrater och en god chef. Det är GULD och jag har åter igen fått känna denna glädje. KÄRLEK!

Tänk att jag är så lyckligt lottad.  De är godingar!    

Det är skönt att vara i mitt nu... njuta av varandet och acceptera att det är som det är... antagligen är det också som det ska, även om jag har mina problem med koncentrationen och önskar att jag skulle slippa det. Men jag har liksom inga särskilda måsten... sånt där som många dras med, för vad folk skulle tycka... jag struntar i vad folk tycker och det känns fritt och skönt.

En vän sa att jag söker flow, men jag tycker inte att jag söker flow... jag känner liksom att jag ÄR i flow... Att vara i flow behöver inte betyda att allt är perfekt... utan att man just bara är. Osho beskriver varandets konst, väldigt utförligt på sidan  

Buddha Teachings of Buddha Beings /Osho Quotes of awareness

http://www.messagefrommasters.com/Spiritual_Quotes/Osho/osho_awareness_quotes1.htm

Jag fastnade för punkt 8, som handlar om att inte pressa fram något:

//8. I am absolutely against positive thinking. You will be surprised that if you don't choose, if you remain in a choiceless awareness, your life will start expressing something which is beyond both positive and negative, which is higher than both. So you are not going to be a loser. It is not going to be negative, it is not going to be positive, it is going to be existential.//

Ungefär

Jag är helt emot positivt tänkande. Du kommer att bli förvånad över att om man inte väljer, utan fortfarande är i ett val utan medvetande, kommer ditt liv att börja uttrycka något som är långt större, än både det positiva och negativa, något som är högre än både ock. Du kommer inte att bli en förlorare. Det kommer inte att vara negativt, det inte kommer att bli positivt, det kommer att vara existentiellt.

...

Ja... det kan man smaka på   

Jag började meditera i början på 90-talet och min inkörsport, var en kurs i Autogen träning/självsuggession, hos en sjukgymnast specialiserad på stress och ätstörningar. Jag hade då väldiga problem med spända käkar och det var min tandläkare som skrev remissen. Träningen gick ut på att både slappna av och påverka kroppen i önskad riktning.

 Under åren följde olika sorters övningar. Meditation kan ju vara många saker... För många är meditation samma sak som kontemplation och för andra en mycket bestämd övning, med ett speciellt syfte.

 Från början använde jag ofta ledda meditationer på CD, men sedermera mer blev det ett självständigt arbete med att uppnå en inre frid och djupare insikter. 2001 kom jag i kontakt med Zazen - Zen meditation - och det är verkligen ett varande. Tömma huvudet och bara VARA i andetagen. Med Zen kom jag till insikt om att den inre friden inte bara ska vara en kort stund under en meditation, utan bör vara något man bär med sig oavbrutet, om man ska må bra och nå viktiga insikter.

 I dagens samhälle är det inte alltid lätt att behålla närvaron, men desto viktigare är det att försöka uppnå ett lugn och en inre frid, för att klara av de yttre stimulis, som vi ansätts av oavbrutet. Under det år som jag jobbade som lärare, tog vi ibland en stund med en enkel meditation, där jag enkelt guidade eleverna till både avslappning och välbefinnande. Det blev ett behov och ett önskemål, från ungdomarna och jag hoppas de fortfarande tänker, att det är viktigt att slappna av 

 Hittade en bra beskrivning på förhållningssätt till en inre frid och översätter första strofen:

Meditation är en sorts medicin - dess användande är bara för stunden. När du har lärt kvaliteten, då behöver du ingen särskild meditation, då må meditationen involvera hela ditt liv. Gå är Zen, sitta är Zen:

********

Meditation is a kind of medicine - its use is only for the time being. Once you have learned the quality, then you need not do any particular meditation; then the meditation has to spread all over your life. Walking is Zen, sitting is Zen.

 Then what will be the quality? Watchfully, alert, joyously, unmotivated, centered, loving, flowing, one walks. And the walking is sauntering. Loving, alert, watchful, one sits, unmotivated - not sitting for anything in particular, just enjoying how beautiful just sitting doing nothing is, how relaxing, how restful..... After a long walk, you sit under a tree and the breeze comes and cools you. Each moment one has to be at ease with oneself - not trying to improve, not cultivating anything, not practicing anything.

 Walking is Zen, sitting is Zen. Talking or silent, moving, unmoving, the essence is at ease. The essence is at ease: that is the key word. The essence is at ease: that is the key statement. Do whatsoever you are doing, but at the deepest core remain at ease, cool, calm, centered.

 Osho The Sun Rises in the Evening Chapter 7 

Jag stod och väntade på skjuts i det område, som jag jobbade i på 90-talet. Hade varit hos tandläkaren och min dotter skulle komma och hämta mig, billös som jag var den dagen. När jag står där och småfryser, ser jag en f.d kollega komma emot mig. Jag vet inte när det var senast vi sågs, men våra yrkesmässiga vägar skiljdes i alla fall åt 1998.

Vi kramar om varandra och står sedan och ser in i varandras ögon och bara ler. Det var så roligt, men vi visste nästan inte vad vi skulle säga. Hur mååår du???!!! Vad gööör du???!!! Så kuuul!!!

Vi hade något alldeles särskilt ihop, vi som jobbade i lag där och då på 90-talet. Svårigheter och ansvar och en alldeles speciell galghumor för att klara av det, band oss samman. Han var min närmaste kollega, trots att jag fysiskt hade folk på närmare håll. Inte har jag gått och saknat honom - man går vidare och möter nya arbetskamrater och lämnar det gamla bakom sig - men det var himla kul att ses igen och jag kände det var ömsesidigt. Såna möten gör ens dag... och mina problem med trasiga tandlagningar, bilreparation och den onda kroppen, var som bortblåst. Jag log resten av dagen.

Det är ju så härligt med mänskliga möten där man är närvarande, om så bara några sekunder och jag tänker att det faktiskt händer nästan varje dag. Äkta möten, små korta sekvenser. Ibland händer det i kassan på ICA.

Jag samlar faktiskt på möten och det gör att jag känner mig rik.

Idag ska jag bara ha möten med mig själv, men imorgon

hoppas jag på att möta barnbarnet... mmm...

En annan dag hoppas jag på ett möte med... DIG!

Vem du än är ...   

.

Jag har mött många människor genom åren, som har en förunderlig förmåga att hålla sig upprätta och inte låta sig slås omkull... av belastningar, andra människors göranden och låtanden, sin egen barndom... eller livet i sig självt.

En del tror att dessa människor är extra starka, men jag tror det mer handlar om förhållningssätt. Bara att kliva ur sin egen lilla ankdamm för en stund och bredda perspektivet, kan vara till hjälp. Man ser ofta att mitt lilla problem, inte är så stort som det verkade, när man satt kvar i sitt eget pissljumma vatten.

Det är bra att utveckla sig själv, för sin egen skull, så att man mår bra. Vill man jobba med människor, är det extra viktigt, för att man ska kunna bemöta varje enskild människa, på bästa sätt. Som studerande i shamanism, måste jag inte bara lära mig teknikerna, jag måste också jobba med mina egna tillkortakommanden, eventuella känslor och skräp, som kan hindra mig från att göra ett gott arbete.

Inom shamanismen (och även andra andliga inriktningar) pratar man ofta om att lämna egot. Det är av vikt att se, att man själv inte är viktigast på jorden... kanske inte viktig alls (och med det menar jag inte, att vi inte är värdefulla). Ska man utföra ett shamanskt arbete, spelar det absolut ingen roll, hur andra uppfattar en - det är kontakten med andevärlden och förmågan att följa dess anvisningar, som är det viktiga.

Jag är glad över det här arbetet, även för mitt personliga välmående. Arbetet med att släppa egot, gör att jag också mår bättre, som människa. Som ung kvinna tog jag mig själv på stort allvar och relaterade ofta till mig själv, fastän saker inte alls hade någonting med mig att göra. Att vara mer närvarande i stunden, har gett mig värdefullare möten.

Några av de shamansk förebilder och läromästare jag har, förutom andevärlden själv, är t.ex Sandra Ingerman, James Harner, Staffan Ljung och Ailo Gaup. Staffan Ljung är den person som jag gått kurser för och han har verkligen lärt mig om fokus, intention och syfte, på ett disciplinerat och handfast sätt. Men den som lärt mig om glädjen, sången och dansen inom mig och förmågan att släppa iväg bekymmer, med vinden, är Ailo Gaup. I en artikel skriver han om, att ta ansvar för sig själv och jag tycker texten är mycket bra och den har hjälpt mig mycket, när jag behövde det som mest. Jag vill gärna dela med mig av den:

***

Ledarvargen måste ta nackgreppet

>> Lederulven må ta nekkegrepet

Vis at du er lederulven som de ulydige, småkranglende og negative indre småulvene må adlyde.Viljesløshet, uvilje og motvilje kan dra deg inn i tvil og utmattelsen, om du ikke tar grepet og viser at du er lederulven som de ulydige og småkranglende indre småulvene må adlyde.

Noen mennesker tror at viljekraften mangler. At de ikke har den, at den simpelt hen ikke finnes, og at den ikke virker om den finnes. Man må altså lære seg å sette en kreativ vilje inn mot motviljen, akkurat i det motviljen snakker. For motviljen kan snakke på mange måter for å unngå å bli satt på plass.

Et sjamanbilde på denne uviljen, motviljen og alle de andre kranglende småviljene er som å en ulveflokk uten leder inni seg. Som alle vet så må enhver ulveflokk ha en leder. Den må ha en klar og tydelig leder og det til gavn for alle. Lederen er den dyktigste, sterkest og den må vise og bevise det igjen og igjen, inntil alle vet det og ingen er i tvil. På samme vis trenger alle våre instinktive småviljer og plagende motvilje en lederulv, som kan sette småviljenes kraft inn i en felles styrt og villet vilje, samlet om en oppave.

Den bekvemme lilleulven kan snakke på følgende måte: Er du ikke litt trøtt nå? Glem den øvelsen. Sett det heller til med avisen og slapp av. Ta en halvtime på øret.

Eller den ensomme ulven kan si: Ingen bryr seg om meg. Det er ingen som forstår meg. Det er like godt å gi faen. Den sårede ulven kan si: Det er andre feil. Andre ha skylda. Jeg må få hevn. Jeg skal ta rotte på dem.

Det finnes så mange ulvestemmer. Etter hvert lærer du deg å kjenne igjen uviljens mange stemmer. De driver alle på med sitt til lederulven temmer dem og samstemmer dem. Du må altså ta grepet. Dårlige vaner kan vendes, en etter en. Selvransakelse er en nødvendig og verdsatt idrett i sjamansonen.

Det er gjennom å følge din egen vilje i det små at du etter hvert får kontakt med den store viljen.

Er det noe som kan kalles viljehormoner? Når man kan holde fokus en tid, når man kan tryllebinde motviljen og tåle aversjonen mot det man fortrenger, da settes en hormonell prosess i gang. Det jeg kaller viljehormonene tar til å arbeide. De forandrer kroppens kjemi, og slik forandres ubehag i retning av velvær.

Vårt indre er en kjemisk prosess og jeg tror at man med tankens kraft kan forandre hormonspeilet og humøret. Om man rir for lenge på kraften fra en hormonsammensetning, som skaper en sinnsstemning, en indre tone, da blir man lett enstrenget sårbar, og sliten. Da trenger man å man forløse en ny hormonell reaksjon, bredere spekter, mer finstemt balanse.

Det er lett å glemme og overse at vårt indre er en avansert kjemisk mekanisme. Ved siden av å få i seg fullverdig ernæring, kan metaforen hormonspeilet være et fungerende verktøy for å skape større velvær og balanse. For det er jo egentlig slik all kunnskap fungere i oss. Kunnskap om helse skaper en link i vårt sinn til følelsen av sunnhet og velvære. Kunnskap om universet er en link til opplevelsen av universet.

Når man kan se for seg at man er lederen i en samstemt, indre ulveflokk, der småulvene følger sjefen så har man alt forandret seg.

Ailo Gaup <<

En vän skriver en liten släktkrönika i sin blogg. Väldigt inspirerande tycker jag, då jag både är intresserad av historia och våra rötter, men också för att man ser sammanhangen så tydligt. Släktmönster, som kanske tar sig lika eller olika uttryck... mönster och samband. Förståelse.

Jag deltog i psykologisk grupphandledning i jobbet i början av 90-talet. Vi läste bl.a Carl Jung-inspirerade boken "Att vara kvinna" (Zweig) och fick till uppgift att titta på vår kvinnolinje. Jag tog tillfället i akt och intervjuade min mamma om hennes barndom, om min mormor och mormors mor och fick reda på mycket intressant, som gjorde att jag förstod vår familjs mönster, med större insikt.

Tidigare i livet, hade jag också jobbat med kulturarvet i jobbet, som förskollärare och förstått, att kulturarvet, har vi inte självklart gemensamt, bara för att vi bor i samma land, eller samma landsände. Det kan vara högst olika. Kulturarvet bär vi som en del av oss - vår sanna själs historia. Min man har också erfarit, att han har mer gemensamt med min pappa än med mig, om man tittar på barndomsupplevelser; Religiositet, bondpojkar och fria tyglar... Väldigt lika trots 25 års åldersskillnad och 80 mil mellan orterna.

Det är synd att vi lever så ålderssegregerat i vårt samhälle. Berättartraditionen faller i glömska om vi inte uppvärderar de äldres erfarenheter och livsvisdom. Man lär mycket av att lyssna till andras erfarenheter.

Jag gillar att lyssna och kan höra samma historia om och om igen. Lyssnar man aktivt, möter man nya djup och det ger både berättaren och åhöraren något - för berättaren en bearbetning och för oss andra en insikt och förståelse.

En som jag tycker är underbar att lyssna på är Eckhart Tolle. Jag har läst hans böcker, men upplevde dem som lite träiga. Dock att lyssna och se honom, med hans underfundiga min... jag njöt verkligen och det gav mig mycket, de där DVD-satsangerna på Yogastudion här i stan...

.

Kanske bloggandet är det nya sättet att berätta?

Mer organiserat berättande

http://www.berattarnatet.se/Berattarnatet_Sverige/Hem.html

http://www.stenstansberattarteater.se