Så... då har jag avverkat min sista semsterdag. 6½ veckors ledighet har varit otroligt skönt och jag har hunnit med både aktivitet och vila och är påfylld av kärlek och omtanke från familj och vänner. Nu stundar nytt läsår och jag har en vecka på mig att acklimatisera mig, innan lärarna börjar och ytterligare en vecka senare kommer eleverna. Då ska saker som busskort, skolskjutstider och liknande vara fixat.

Jag har ett rätt så tråkigt administrativt jobb numer, men mina kollegor är jätterara och idag får man ju faktiskt vara glad, att man har ett jobb med en stadig inkomst. Inte längtar jag till jobbet som jag hör att en del gör, men en lättjefull kvinna som jag, mår bra av rutiner, som bra dygnsrytm, bra mat och regelbunden motion... Semestern vände upp och ner på allt...

Så Good bye sena kvällar, sovmorgnar, glass och lättja...

Åter till ordningen!

Ibland blir det för mycket av det goda... :D

Vi kikar efter fritidshus, med året-runt-standard och helst avskilt läge. Vad som är enskilt kan diskuteras och om man är centralt, fast i en by ute i skogen, kanske man får ta en granne eller två? Bäst vore ingen granne och jättemycket blåbärsris, innan tallarna tar vid. Och vilka behov har vi? Alldeles för många, som det ser ut... Lugn och ro, nära fiske, gärna skoteråkning, allergifritt (dvs. inga hästar och kossor och inte alltför mycket foderäng), naturtomt men gå-bart för barnbarnet, plats för kreativa aktiviteter, nära sjö (badsjö enligt önskemål från utflyttat barn), osv. osv.

Vi har sett ALLA annonser på Hemnet den senaste månaden och de senaste två dagarna har vi varit ute i skogarna utanför Bollstabruk, Älandsbro, Stöde och Fränsta. Ett objekt var väldigt välvårdat, med stor tomt, men med brölande tjurar som närmsta granne... Ett annat var pittoreskt gulligt, men hade ordentliga renoveringsbehov och alldeles för mycket mark... Det tredje verkar faktiskt väldigt bra, men där har vi inte sett insidan än...

Maken envisas att kolla upp omgivningarna (läs fiskesjöar) väldigt noga på alla ställen, så snart vet vi hur hela Västernorrland ser ut. Och mitt huvud har gått in i skärmsläckningsläge... det böljar liksom och jag har blivit totalt introvert, hehe

Så för de extremt nyfikna: Ingen nyhet än! ;-)

Igår for vi en tur till vårt favoritställe och just igår, letade vi salamanderyngel av arten Mindre vattensalamander. Kanske vi är senare än vanligt och den ensamma lilla salamanderbebisen, var en eftersläntrare? För vi såg bara ett enda litet yngel. För några år sedan hade jag äran, att se en vuxen salamander, som satt vid pölkanten och kikade. Det kändes stort! Vi hade då haft spansk revbenssalamander och eldbukssalamandrar i aqua-terrarium i flera år, men jag uppskattar ju djuren mer i det vilda.

Det var kallt och isigt i havsluften… man anar hösten, men än lär det nog bli några varma augustidagar, som blir så där fuktiga och kvava, innan den riktiga hösten inträder. Jag älskar hösten och om det var tillåtet att välja att ta huvuddelen av semestern när man ville, skulle jag ta den i september och tillbringa den i skogen och vid havet.

På nyheterna idag rapporterar man att en kanadensisk undersökning, visar att kolhydrat-ätare håller vikten bäst. OK… och för nåra år sedan visade rapporter, att kolhydrater var av ondo och det var fett och protein som gällde... men för ännu längre sedan, skulle man äta… kolhydrater (!) och Viktväktarna sa att potatis var ”fritt”. Ät så många pärer du vill! Ja det är inte lätt att hänga med om man vill det…

Kan det vara så enkelt, att olika människor mår bäst av olika mat? ;-)

CITAT: Den kände biokemisten Roger Williams, som upptäckte pantotensyra och grundade Clayton Foundation Biochemical Institute i Texas, myntade redan på 1950-talet begreppet biokemisk individualitet. Det bygger på att alla människor har en unik biokemi och att vi precis som djur och växter kräver olika mängder och sammansättningar av näringsämnen. Detta är tydligt när man tittar på hur barn som växer upp med samma föräldrar i samma miljö ändå har vitt skilda smaker och näringsbehov. SLUT CITAT

Som om vi egentligen inte vet det? ;-)

Citatet är hämtat från http://www.gronmedicin.se/2_artiklar.doc

Nu är det dags för kaffe!

Zoega Hazienda, bryggt med pappersfilter... slurp

10 mil hemifrån, var ett torpställe till salu. Det låg, som det verkade, inne i skogen. Vi skrev ut karta från internet och åkte vi iväg, alldeles för sent på dagen… det skulle hinna bli kväll innan vi var framme. Väl på stället kunde vi inte hitta vägen dit. GPS:n var inte hemma med så små orter och var ingen hjälp alls och när vi åkt fram och tillbaka ett antal gånger, provade vi att köra in på en traktorväg… in i skogen… uppför… där det blev knaggligare och knaggligare att köra… Vi undrade verkligen vad vi höll på med, men vi fortsatte ändå framåt.

När stigen delade sig, valde vi den väg som såg mest uppkörd ut, och hamnade vid en stuga som inte alls var den som vi skulle till. Ut kom en man, med lite bister uppsyn och jag kände lite oro. Min man vevade ner rutan och med ovanligt försiktig röst, sa han att vi nog kört fel och undrade om i fick vända på mannens tomt. Jo det gick bra och vi tackade med ett leende… vi kände båda lite Sista färden-känsla och att den här mannen inte var att leka med.

När vi vänt bilen, knackade han på rutan och undrade var det var för hus vi sökte. Jag visade bilden och han nickade nedåt skogen. "Dä liggä därnere". Min man svarade något förklarande och helt plötsligt sa mannen att han skulle visa oss dit.

"Kör ni vägen, så går jag stigen ner"

Vi knagglade oss ned till stigdelningen och tog den ouppkörda vägen. Väl framme vid huset,  stod mannen i skogsbrynet.

Vi pratades vid en stund och helt plötsligt brister mannen ut i ett leende;

"Fan ni verkar vara hygglit å rejält folk ni. Dä komme så myckä typer hit… jag ä så djävla less på allt lösfolk som far här. Men vettu, när jag hörde rösten på’rä, så förstod ja… att det här var en bra karl. Och du… sa han och pekade på mig, med en nick… Du verkar vara en rejäl kvinna du… som frugan min. Ni borde träffes! Jag tror du ä lite trollsk du va? Frun min ä också dä, vettu… ni borde verkligen träffes.

Fan lösfolkä nedifrån samhälle, som ä ute för å stjäla… du vet jag låsä aldri dörrn… dom har jag skrämt väck… ja du vet svärrfar min, han sköt nå skott mä bössan, å då sprang tjyven rakt in i skogen. Hehe, dä var en syn dä."

Vi skrattade gott åt hans historier och han berättade om huset och om hur det sett ut, på den tiden det sköttes om...

"Jag skulle värkligen vilja ha lite redigt folk som granne.  Jag säg då dä, att skulle ni köpe huset, så skulle ingen bli gladare än jag! Nä nu vill jag bju er på kaffe! Så får du träffa frun min."

Klockan nio på kvällen drack vi kok-kaffe uppe i skogsgläntan och träffade frugan. Hon som var uppvuxen på den tomten, berättade om alla fina och magiska platser, som skulle passa för en stunds kontemplation och naturkontakt. Jag kände starkt att jag ville besöka alla de platserna. Hällarna, tjärnen och grottan. Han berättade om björnen, vargen och tjädern.

Vi kom verkligen bra överens och även om vi inte köpte huset, tyckte de att vi gärna kunde komma på besök igen… och vi som inte är några socialfreaks alls - nej de söker inte avsides torp inne i skogen - vi kände likadant. De här människorna ville vi träffa igen!

Vi kom inte hem förrän vid midnatt och där i natten, undrade vi om det var verklighet, eller bara en dröm. Magiskt var det i alla fall!

Jag skrev ju lite om shamanism härom sistens och nämnde ordet healing i bemärkelsen ”handpåläggning”, som ju är en lika gammal metod som människan själv. När vi lugnar någon lägger vi handen på hennes axel eller arm, ger en kram eller blåser på det onda. Det är vardagshealing som vi alla praktiserar. 

Så finns det folk som förfinar metoder och jag nämnde healingmetoden Reiki som utvecklades på 20-talet av japanen Mikao Usui. När det gäller Reiki, så blir man ”initierad” av en Reikilärare (reikimaster) och får lära handpåläggnings-tekniken för att förstärka kroppens Qi/Chi/Ki (livskraft/life force energy), enligt traditionell österländsk medicin, men man får också några symboler, som ska förstärka det hela. Kort sammanfattat.

Jag skrev att jag inte tyckte att symboler och initieringar kändes som min grej, men… att ge en skjuts till människors egna kroppsläkesystem, det känns helt rätt. För drygt 1 år sedan kom Quantum touch energy healing s.k ”QT”, utvecklad av amerikanen Richard Gordon, i min väg. Jag upptäckte då, att genom dels förstärka Qi-kraften med andning och toning, men också att låta klienten samarbeta, förbättrades resultaten. I QT fokuserar man på ryggraden, för att lätta på snedställningar, som i sin tur kan påverka kroppens funktion negativt.

På Quantum touch hemsida,

http://www.quantumtouch.com/index.php?option=com_content&view=article&id=3&Itemid=58

kan man läsa:

"...Healing is a fascinating process which is generally very poorly understood. Although it may be tempting to believe that we can heal other people, it is of utmost importance to realize that all healing is self-healing. The body has an extraordinary intelligence and ability to heal itself.  Given the right energetic, emotional, nutritional, and spiritual environments, the natural state of the body is perfect health. Our favorite definition of a healer is someone who was sick and got well; a great healer is someone who was very sick and got well quickly..."

Just det här, att healern det är den som blir friskare… och inte den sköter proceduren för det, tilltalar mig som inte gillar dagens personcentrering hos vissa människor, som liksom vill förgylla sitt ego och glänsa genom att ”hjälpa” andra. Det är lite väl mycket ego-kult kring vissa nyandliga rörelser idag, kan jag tycka…

Om man är mer intresserad av att lära sig mer om detta, kan man läsa om nästa work shop på

http://www.heltnaturligt.com/kursgrupperochinfo.htm

...

Sätter mig ned och pustar en stund...

Tänk att hur man än planerar, räcker aldrig tiden till... det är som jag skrev i förrgår; min tid är en annan tid!  Jag ska åka iväg riktigt tidigt  i morgon bitti och det är både kläder, mat och lite attiraljer som trumman och anteckningsblock som ska med...

Jo, det är så att jag ska åka till västra Norrbotten på kurs i shamanism. Jag har studerat det i ett antal år och gick min första kurs 2004. Är väldigt intresserad av traditionell botkekonst/alternativ medicin och självhjälpsmetoder. Nu bär det iväg till Årrenjarka fjällby. Ska bli jättemysigt tror jag och gubben min ska fiska under kursdagarna. Men först ska vi spendera en hel dag i bilen, innan vi har tagit oss dit.

http://www.arrenjarka.com/

Nu är vilostunden över och jag återkommer om en vecka, med nya tankar och reflektioner.

Hotet om regn var stort, men i lyckades få en torr midsommarafton och det kändes väldigt bra då vi bestämt oss för att fira midsommar med picknick på vårt favoritberg. Vi var 5 skogsmullar, som fullpackade med mat, ved och trummor, knatade 187 meter upp på Uvberget en bit utanför stan.

Jag blev väldigt nöjd med mitt matpåhitt. Det skulle vara enkelt, men ändå midsommargott:

Grillspett, varm potatissallad och grönsallad med körsbärstomater och feta.

Vi gjorde en biffstek i ugnen dagen före, la den i marinad (med bl.a balsamvinäger) över natten. På morgonen skar jag den i lagom bitar för grillspett och så tillbaks i marinaden igen. Spetten varvades sedan strax innan avfärd med köttbitar och marinerad squash + lite extra salt och chiligrillkrydda.

Jag kokade potatis och la dessa skivade i foliepaket, med röd lök, ruccola och en kvist färsk dragon + lite vinegrätt.

Väl uppe på berget, gjorde vi eld och när glöden infann sig, la vi ut spetten på ett halster för värmning och en extra touch av grillyta och foliepaketen med potatis låg i utkanten av glöden och gonade till sig. Det blev väldigt mumsigt och till kaffet hade Annelise gjort en saftig chokladkaka med glasyr.

Så trummade vi in sommaren, spelade lite på flöjt, mungiga och sjöng en massa sånger. Vad mer kan man begära, än god mat, uppehållsväder, härlig utsikt och trevlig stämning med trumelum, i glada vänners lag? Nedanför oss, nån kilometer bort, såg vi traditionellt midsommarfirande, med midsommarstång och lekar, men jag trivdes bättre där vi var.

"Högt uppe på beeeerget, finns ingen polis

Där kan gå naaaaken och släppa en fis"

Typ... eller i alla fall vara sig själv i samklang med naturen ;-)

Några har undrat hur man skriver kommentar till blogginläggen.

Så här gör du:

Bredvid rubriken på inlägget finns orden Länk och Kommentera. Tryck på ordet Kommentera så kommer en ruta fram under inlägget. Där skriver du vad du heter (eller alias) i rutan Signatur och så fyller du i koden=de där 4 bokstäverna, som ligger under.

Ingenting syns när du gjort det, utan när jag loggar in nästa gång, godkänner jag kommentaren och den visar sig i bloggen. Lätt som en plätt! :-)