Igår var jag på en liten teaterföreställning och en efterföljande föreläsning om genusperspektiv. Genusbaluns. Mycket igenkännande skratt, några gåshudsattacker och beklämdhet, hann vi med under 1½ timme.

Det var inget nytt... och det är det som är så beklämmande. Vi rör oss inte alls framåt, utan könsrollerna bara konserveras mer och mer, under en yta av TRO att det råder jämställdhet. Vi liksom går i nån föreställning att vi fortfarande jobbar på, i 70-talets anda, men det är inte så. Våra barn och ungdomar är mindre medvetna, än jag själv var 1975 och få vuxna för någon diskussion med dem.

Jag har upplevt det här i arbete med barn, i snart 30 år och alldeles nyligt med tonåringar på högstadiet. Det är beklämmande och mycket av det här serveras via media och reklam, som brusar över våra barn och ungdomar oavbrutet. Det som är ännu värre är att våra pedagoger, som borde vara medvetna, är med och konserverar. Jag har sett det mer än en gång och jag fortsätter att se det varje dag.

Jämställdhet har alltid legat mig varmt om hjärtat. Ur en massa perspektiv – inte bara genus - men när jag tagit upp det med mina vänner och kollegor, har jag aldrig fått någon respons. "Inte är det väl så"... har jag fått till svar. I nästa sekund har de vänt sig om och i värsta fall ... konserverat.

Som s.k pojkflicka, har jag känt på väldigt väl, hur det är att vara fel och att någon försökt klämma in mig i en roll, som ”riktig flicka”. Min mamma sa det också till mig, minst en gång i veckan tror jag; "Du är ingen riktig flicka". För riktiga flickor var lugna, ordningsamma och lekte med dockor. Jag var en trädklättrande tjej som rev sönder kläder och var full av skrubbsår och blåmärken. Jag var totalt ointresserad av babydockorna.. och när mina kamrater ville att vi skulle leka "Mamma, pappa, barn", var jag alltid pappa... för då fick man göra som man ville. Då gick jag ifrån flickorna som pudrade dockstjärtar och bytte blöjor. Då gick jag "på jobbet"... och gjorde vad jag ville, vilket oftast var något filosoferande, upptäckande och alldeles eget. Jag önskade hett, att jag skulle ha fötts som pojke och tänkte att livet hade varit mycket enklare då.

Min mamma klädde ut mig varje dag, med klänning, kalasbyxor och tofsar i håret. Hem kom jag från skolan, med hål på knäna och väl hemma slängde jag av mig riktiga-flick-kostymen och satte på mig träningsoverallen... och var mig själv.

...

För ett tag sedan skulle jag köpa kläder till barnbarnet på Lindex... där var strikt uppdelat pojk- och flickavdelning. Bara det... Det fanns inga vettiga byxor på flickavdelningen, tighta konstiga saker, med onödiga detaljer. På pojkavdelningen däremot, hittade jag ett par sköna, gröna byxor. Det är sjukt. Barn ska få vara barn och ha på sig sköna kläder, som inte hämmar deras motoriska utveckling, eller konserverar dem i gamla sjuka könsrollsmönster! Jag vill ropa som på 70-talet: UPP TILL KAMP!

Vad är det för unga människor vi vill ha i framtiden? Godmodiga, starka medborgare, som är fria med öppna sinnen? Eller ledsna individer, med förkrympta sinnen, bantande 7-åringar och tonåringar som skär sig, har ätstörningar, träningsnarkomani och i värsta fall självmordstankar?

För att det känner att de inte passar in i mönstret...

Vem bestämmer mönstret?

Är DU med och påverkar mönstret?

Ljumma vindar

en svag liten höstbris

Asfalt under skorna

och jag drar iväg...

Stel i ryggen

anka-vanka-gå

och vinden

som drar genom håret

Värmen sprider sig

Anka-vanka borta

Grus under skorna

En vråk i skyn

Viker in i skogen

doften av arder

Jord under skorna

och jag studsar fram

Jord under skorna,

gräs under skorna

mossa under skorna

här och där en sten.

Gräshoppor ljuder

Trollsländor flyger

Skalbaggen kryper

undan min blick

Renlav och rönnbär

Skrumpiga blåbär

Solen som värmer

om min kind

Värme på kinden

Kärlek i hjärtat

Glädje i sinnet

Nu är det höst!

© Lie

Det är sjukt. Sjukt och cyniskt är vad det är!

Den sittande regeringen gick till val, med att hela folket ska i arbete. Det ska dom till varje pris, vare sig de kan sitta, stå eller gå! Vi har läst tidningsartiklar om svårt sjuka och handikappade, som blir nekade sjukskrivning.

Somliga menar att det var den förra regeringen, som tog beslut som den nya följer. Det är inte sant och den största skillnaden ligger i värderingen; Den förra regeringen pratade om sjukFÖRSÄKRING, men den nya regeringen har döpt om det till BIDRAG och ingen i Sverige ska gå på bidrag.

 Därför upphör t.ex den förlängda sjupenningen, som kallas tillfällig  sjukersättning, att finnas till fr.o.m. januari 2010. Då ska alla vara friska igen. Bara de som är RIKTIGT sjuka ska få sjukpenning. Riktigt sjuka menas de som ligger på sjukhuset, kopplad till en apparat.

Regeringen vet inte vad som kommer att ske i januari, när de genomför det här... men i det betänkande som Christina Husmark Persson (m) kommit med, menas det visst att om arbetsgivaren inte kan anpassa arbetsuppgiften, eller erbjuda nytt arbestområde, ska de som inte klarar sitt jobb, hänvisas till Arbetsförmedningen. Där kan man få Aktivetetsstöd med A-kassenivå... Låter väl fiffigt, va? Men det är ju inte säkert att du har rätt till A-kassa, om du inte har arbetat... för att du varit sjuk... Och naturligtvis ska också aktivitetsstödet ses över...

Regeringen har avsatt en massa miljoner till Arbetsförmedlingen och på Försäkringskassan har man fått skära ner. Vad är det för mening med att bolla med pengar på det viset och hetsa människor som redan ligger? Det är ett spel för gallerierna, men det drabbar människor av kött och blod.

Försäkringskassan visste inte idag, hur de ska hantera det nya, men räknar med att 32 000 personer att utförsäkras under 2010 och ytterligare 19 000 till året därpå.

Det är 4 månader kvar till årsskiftet...

Jag vet hur det är, att inte kunna arbeta 100%. Jag har provat om och om igen och blivit sämre, för varje gång. Jag vill inget hellre än att bli fri från sjukdom och alla regler runtomkring. Om regeringen kan göra min hjärna frisk till 2010, så blir jag jätteglad. Vad tror du? Fixar dom det?

Om man vill, kan man skriva på Margareta Tigers namninsamling:

http://www.namnlista.se/234

Namninsamlingen avslutas 10 september 2009

.

Dagarna går… och hösten nalkas. Härligt! Jag älskar hösten, med dess klara, friska luft och lite senare förvandlas hela naturen och intar alla mina favoritfärger!

För en pollenallergier, börjar tiden med astma, utslag och täppt näsa på våren och har man sommarallergi, fortsätter den hela augusti. Nu nalkas september och jag får verkligen njuta i dryga 2 månader, med bättre lungkapacitet och därmed mer ork. Sedan kommer november, med mörker och tända ljus på kvällarna. Mys!

 

Sökande efter fritidshus pågår fortfarande och även om man blir besviken ibland klarnar det för varje titt, vad man egentligen vill ha… och vi synkar oss maken och jag. Härom kvällen var vi till ett underbart ställe, vid en lugn sjö, egen liten badstrand och naturtomt, till det facila priset 335 tusen. Jo, man ska leta i rätt ände av länet. Men det bidde ingenting av den drömmen, för 50 m från huset, var en stor hästhage. Förbaskat också…

***

Äntligen mörker

Lugnet kommer

Omfamna mig

Du mjuka

Höst

© Lie

Och som fortsättning på föregående inlägg... ytterligare ett otroligt framförande, som jag vill dela med er - en dans som illustrerar kampen mot bröstcancer. Otroligt stark koreografi och ett ömsint framförande av Ade och Melissa:

Jag finner en stor glädje i konsten… Alla uttrycksformer förmedlar på sitt sätt, en känsla, ett sinnestillstånd eller kanske en vision. Jag har uttövat flera sorter själv; musik, dans, skulptur och bildskapande, men p.g.a fysiska hinder är det bildkonsten som jag numer kan roa mig med.

 Det är roligt att själv utöva, men också en sann glädje att ta del av andras uttryck och jag har under den senaste månaden åter igen tittat på ”So you think you can dance” på kanal fem. De 20 av de främsta unga dansare, i Amerika tävlar om vem som blir Dancer of the year. Såna talanger!

 

Kraftfull dans! Brandon och Jeanine i Battlefield

Vilken paradox…

Två kvinnor ställer upp i Afghanistans presidentval… ”Demokratin går framåt för Afghanistans kvinnor!” Samtidigt stiftar sittande presidenten en lag som bland annat säger att en shiamuslimsk man får förvägra sin hustru mat, om hon inte går med på hans sexuella krav… Naturligtvis för att  få stöd från de fundamentalistiska shiamuslimerna i valet. Dessutom förlorar de här kvinnorna sin rätt till föräldraskap. Det är mannen och mannens far, som anses som vårdnadshavare.

Så framskrider demokratin i Afghanistan!

http://www.arbetaren.se/articles/xx20090819

Och hur det ser ut i resten av världen, kan man läsa på Ottarsidan/rfsu:s hemsida, men länken gick inte att lägga in här...

Sexuellt våld är ett reellt hot för många skolflickor världen över, enligt en rapport av Mary Ellsberg, forskare i genus och mänskliga rättigheter. I Karibien har 48 procent av ungdomarna fått sin första sexuella erfarenhet under tvång. I Peru är det 40 procent. De nya siffrorna presenterades på ett seminarium om sambanden mellan våld mot kvinnor och hiv/aids...

... Nästan ingenstans i världen har kvinnor total frihet att bestämma över sin egen kropp och sin sexualitet

Jag är glad åt den del av världen som jag lever i!

Det har regnat hela morgonen och allt är vått

Kontemplation ~ en perfekt stund  :)

En mugg gott kaffe och fin musik:

*****

Look around

Where do you belong

Don't be afraid

You're not the only one

Don't let the day go by

Don't let it end

Don't let a day go by in doubt

The answer lies within

Life is short

So learn from your mistakes

And stand behind

The choices that you make

Face each day

With both eyes open wide

And try to give
Don't keep it all inside

Don't let the day go by

Don't let it end

Don't let a day go by in doubt

The answer lies within

You've got the future on your side

You're gonna be fine now

I know whatever you decide

You're gonna shine

Don't let the day go by

Don't let it end

Don't let a day go by in doubt
You're ready to begin

Don't let a day go by in doubt

The answer lies within.

Musik: Dream Theater, Text: John Petrucci