Denna dagen - ett liv, sa farbror Melker i Saltkråkan och då var det ju allt strul han syftade på. Jag kan säga detsamma om denna dag, men det är blandad kompott. Både roliga och tråkiga saker.

Dagen började med att personalen sjöng för eleverna på Storsamlingen och jag och en kollega sjöng tvåstämmig duett i ett parti. Det var roligt. Speciellt som min sångröst försvann 2006 (och ersattes av en sprucken kraxig kråka i halsen), men nu verkar ha kommit tillbaka. Det är härligt när det är ett givande och tagande och att personalen bjuder på sig själv.

Dagen följdes av funderingar kring en person i bekantskapskretsen som försvunnit. Man befarar det värsta och det näst värsta, men allt är spekulationer, då ingen vet. Man har bara en obehaglig känsla i kroppen.

Så skulle jag äta lunch med klass 5, men hamnade med förskoleklassen istället och deltog i ett väldigt intressant samtal, mellan en flicka och en pojke:

P: Vem uppfann kniven?

F: Det var nog Gud…

P: Men inte kan han ha uppfunnit kniven?

F: Jo han var först på jorden!

P: Inte var han först på jorden, men han skapade jorden!

F: Men då var han väl först?

P: Nä, de var hans pappa, som födde honom, som var först på jorden!

F: Men inte födde väl Guds pappa honom… Det är mammor som föder barn!

P: Ja, jag vet… men Gud föddes av en pappa!

F: Gjorde han... men vad hette hans pappa då?

P: Kalle-Bertil, tror jag...

Och just då tappade Hugo en tand och vi pratade om tandféen istället…

Så återgick jag till mitt arbete och dagen avslutades med ett besked om att en kollega på en annan enhet, hastigt gått bort. Inte stod vi varandra nära, men vi hade med varandra att göra och han var bara drygt över 50 år… Det kan gå fort…

Nu sitter jag här och känner mig lite upphängd och nersläppt...