Ego… egoism… egocentrering…

I österländsk filosofi menas det ofta att fokusering vid egot, är något negativt som hindrar andlig upplysning. Eckart Tolle har förklarat det som så, att vi är alldeles för upptagna med att antingen oroa oss för framtiden eller fundera över det förflutna, att vi missar att leva HÄR och NU. Han menar att allt detta blir ett brus i form av en inre ständigt pågående monolog. Genom att öva sig i att tysta egot, så uppnår man den inre stillhet som krävs, för att man skall kunna uppleva och delta i själva livet, där och när det händer.

http://www.eckharttolle.com

Jag har läst några av Tolles böcker och lyssnat på en del DVD-satsanger, vilket har inspirerat mig att börja släppa mina gamla vanor och önskningar, samt tränat på att inte fokusera så mycket på vad jag tror att jag behöver. Det är intressant att se sin egen utveckling. En utveckling som jag antar inte märks så mycket utåt, eftersom de mesta av mitt egos önskningar, om tänkta behov att tillfredsställa, har brusat i mitt inre.

Om du inte får uppskattning för ett gott arbete… om inte någon kommenterar din nya frisyr… om du helt plötsligt upplever att ingen frågar efter din åsikt, har du ett ypperligt tillfälle att träna… Spelar det någon roll om någon kommenterar din prestation, om du själv vet att det duger och gör nytta? Spelar det någon roll vad andra tycker om ditt skal? Och vad händer, när din åsikt och kunskap, helt plötsligt inte får komma i uttryck? Vad händer i dig?

I samband med min önskan att utvecklas andligt, har jag har gjort en baklängesresa i karriären. Från att vara duglig och utåtriktad, med många strängar på min lyra, samt en massa ansvar att ta… är jag p.g.a sjukdom i ett tillstånd, där jag verkar i det tysta och blir tagen för given. Jag gör små simpla arbetsuppgifter, utan feed back. Om det inte blir fel, vill säga. En ypperlig situation att öva och vara nöjd med, att jag är en kugge i maskineriet och min insats, är en av många andra kuggar.

Egot vill visa sig på styva linan och få glänsa en liten stund, vare sig det rör sig om matlagning, musicerande, fiske eller idrott… men det är bara ett tänkt behov av att få visa upp sig och få uppskattning. Att släppa egot och sätta sig ned en stund i ”varandets varande”… det är medicin och i den stunden upplever jag, att jag är ett med allt… och kärleken till allt och alla infinner sig i hela mig… inte behöver jag uppskattning och beröm då… mitt i kärleken.

I dig är allt… i allt är du

Älska allt och älska dig