Ibland tycker jag att min tid, inte är som andras tid…

Ofta känns det som min tid går långsammare än det stora samhällets tid.

Här i min tid, kan det nästan verka stå stilla om man jämför med tiden där utanför.

I min tid finns utrymme för varande och reflektion. Finns det, där ute?

Somliga dagar innehåller allt som hela livet innehåller; exalterad glädje, ilska, besvikelse, trötthet, pigghet, resignation, humor, sura miner, glada miner… Idag var en sån dag och när man haft en sån innehållsrik dag, på alla sätt och vis… på alla plan… då känns den som flera dagar. Hur gick tiden då?

Hur som helst började dagen i väldigt sakta mak, men med varje timma, ökade jag målmedvetet hastigheten och när arbetsdagen var gjord med två timmars övertid, var jag exalterat glad, över att prestationen var över. Sedan hände både det ena och det andra och jag hade både humor och humör… Nu sitter jag här i stillhet och svallvågorna har saktat av och jag kan bara säga att de människor man älskar mest, är också de som kan göra en mest besviken… men har man en bra relation, ordnar det till sig… eller som dom säger i Ångermanland Dä jett te å lägg tell sä … Det har det gjort nu och det är dags för bädden, så ska jag också lägg tell mä och jag hoppas tiden går riktigt sakta i natt, så jag får sova länge!