Idag är jag inne på egot igen... eller rättare sagt fördelen med att släppa egot.

Sist jag skrev om det var i juli. Jag refererade då några rader från Eckhart Tolle och skrev, att om vi är alldeles för upptagna med att antingen oroa oss för framtiden eller fundera över det förflutna, missar vi att leva HÄR och NU. Genom att öva sig i att tysta egot, så uppnår man den inre stillhet som krävs, för att man skall kunna uppleva och delta i själva livet, där och när det händer.

Det finns också andra aspekter av egot.

Egot ser jag också som de önskningar, behov och programmeringar vi har i oss, som får oss att göra saker som vi tror "förväntas" av oss, som vill tillgodose andras behov, för att vi vill tillfredsställa våra egna, för att vi vill ha beröm o.s.v Helt enkelt alla situationer, där vi sätter oss själva i fokus och utgår ifrån att världen snurrar runt just en själv och ens behov av tillfredsställelse av olika saker, som får en att mäta världen med ego-ögonen. Jag vill... Jag behöver... Jag förväntas... Jag måste...

Det finns en livsfilosofi som kan kallas panenteism, som tilltalar mig... om man vill sätta etikett, vilket jag egentligen inte är så intresserad av. Etiketterna alltså. Burkens innehåll är mer intressant  och denna filosofi säger mig att  vi är ett.

Vi alla, är en del av samma Livsande... Livspust... Alltet... Gud... Källan... eller vad man nu vill kalla det. Och jaget... är endast en kugge i ett gemensamt maskineri. Varje kugge har sin uppgift och kan genom olika val göra, att ALLTET fungerar på olika sätt.

Om man låter en kugge rosta in en maskin, fungerar hela maskinen dåligt. Dina val... påverkar oss alla och hela alltet, men just DU... just JAG... är inte väsentligast i Universum. Dock ändå... är just Du och just Jag, väldigt väsentliga, men i altruismens anda.

Jag lyssnade på Ernst Billgren i morse på TV och jag gillar den mannen skarpt, även om jag inte direkt vill ha hans tavlor, hängandes på väggarna. Eller rättare sagt; jag gillar hans tankar. Han sa i anslutning till frågan om vad konst egentligen är (apropå hans nya bok), att han inte tar emot beröm... för det är inte han som har gjort tavlorna. Det är alla andra och allt annat än han själv, som har påverkat honom att göra, just den eller den måningen... Han har bara hållit i penseln, typ.

Det tänkesättet tilltalar mig verkligen, i mitt sätt att se på tillvaron, omvärlden och varandet. Vi gör saker, men syftet ska inte vara (och kan omöjligt vara), att man ska få beröm, utan för att vi ska beröra, hjälpa, stärka... och det kan vi göra på olika sätt... för vårt allas bästa, som en positiv, frisk, fungerande kugge i maskineriet Alltet... Gudomligheten... Varandet...

Ernst Billgren:

http://www.fokus.se/2009/01/billgren-gor-inte-konst/

Panenteism:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Panenteism

http://en.wikipedia.org/wiki/Panentheism