Det har varit en hektisk tid. Mycket att göra och tänka på.

Mycket har handlat om min hälsa och om planering framåt i tiden.

När man gör en sån utvärdering, som jag måst göra - utvärdering om min egen kapacitet... testas åter igen, för att mäta om stressen fortfarande satt skador i hjärnan - då möter man obönhörligt sitt nya jag, i relation till sitt gamla.

Men vem var jag? Det har gått 12 år i utbrändhetens tecken och 5 år med konstaterade skador (så kan det gå om man ignorerar sin kropps signaler). Det är en lång tid. Mitt gamla jag, som var jag i 36 år, har sakta men säkert bleknat och en bara en liten del av mig, har bott kvar i min kropp.

I rehabiliteringssituation... Jag ska komma tillbaka.

Det kommer mer och mer... men tillbaka?

Vill man tillbaka?

T-i-l-l-b-a-k-a?

Vem är jag idag?

Jag vet inte riktigt... inte alls den kapabla jag var

dock långt mycket mer ödmjuk

och fylld av kärlek är jag,

jämfört med den förra... jag.

Kanske inte så tokigt egentligen?

Därför var det så otroligt skönt att åka iväg. Sätta mig på tåget och bara sitta i stilla kontemplation... över livet... relationer... livsval... Kom fram till Oslo och möttes av väninnan på stationen... Jag släppte all orientering och kontroll och bara var i hennes sällskap. Hon hade köpt busskort åt mig, hon guidade mig och hade planerat helgen i samråd med mig och det blev så himla bra. Lugn, harmoni, glädje och skoj.

Syftet med resan var trippelt: Besöka väninnan, överaska syrran på födelsedagen och delta i en shamanträff (som tyvärr blev inställd). Men jag hann också med en långpromenad till en vacker sjö i skogen, svalkande sorbet med smak av skogsbär i en park mitt i Oslo, termoskaffe vid Operahuset ...

... och en dansnatt på salsaklubben Stopp pressen. Utan förväntningar men med ett glatt humör och ödmjuk inställning och helt plötsligt snurrade jag runt i Salsa och Merengue. Blev uppvaktad av en betydligt yngre man och hade bara så himla kul. Det var många, många år sedan som jag kom hem klockan halvfyra på morgonen! 

Nu är jag hemma hos mig själv igen och jag är i en mix av harmoni, sorg och glädje.

Glädje och kärlek för en trevlig helg med en god vän som förstår, men sorg över min begränsade kapacitet. Den sorgen måste jag komma igenom, för det här är mitt liv nu och mirakler inträffar sällan.

Man behöver fylla på med glädje för att orka.

Jag ser nu med spänning fram emot att möta livet

och träffa mer av mitt nya jag.

I utveckling!

Narren symboliserar viss dårskap och extravagans,

på gränsen till extas och vildhet.

Lyssna till hjärtat.

Ny början.