Jag kunde låtsas en liten stund

Att allt är, som det ska vara

Glömma bort, en kort sekund

Att jag inte är, som jag borde vara

Jag kunde dansa en virveldans

Och bara vara i den stunden

Vara… bara vara och

ej av tillkortakommanden vara bunden

Men jag ville sjunga att jag är här

då stämman sig inte bar

Uttrycka min sköna lycka

Och fann att rösten ej var kvar

Jag sitter här i min sorg

Tårarna bara rinner

Ibland finns inte orken

Och sinnet på mig rinner

Varför hände detta?

En livsglad person som jag?

Varför, jag frågar varför?

Vad är det för djävla lag?

Som säger att jag ska halta

när benen är fulla med spring

Som hindrar min lust till livet

Jag fattar ingenting

Varför, jag frågar varför

behöver detta stanna kvar?

Ladda om och ladda om

Jag har knappt nå’ kulor kvar

Jag vill så väldigt gärna

vara en redig en

Och visst är somligt bättre

men jag väntar på mycket än

Oftast jag är en glad tjej

Som gör andra lika glad

men i botten där ligger sorgen

som ett blaskigt och grumligt spad

Vilja... åh en vilja

jag har, som är stark och klar

Lusten… ja, jag har lusten

men orken är inte kvar

Lusten och viljan,

det räcker inte alls

Jag är så trött på att vila

Jag vill dansa i livets vals

Trött på att jobba enkelt

Och planera min kapacitet

För att jag ska räcka sedan

Saknar flexibilitet

Ja, jag sitter här på kammar’n

och skriver en liten dikt

Om glädje, sorg och väntan

och ledan i flera skikt

Men jag vet ju att det finns värre

situationer att drabbas av

Jag ska va glad att jag faktiskt lever

Att inte skutan är helt i kvav

Och oftast jag orkar tänka

att livet är bra ändå

Jag har goda relationer

att smaka på, då och då

Ja, visst är jag glad åt livet

Det är ju faktiskt så

Men ibland jag måste pysa

min frustration…

Ändå.

© Lie