Ibland vet man inte vad man uthärdar, förrän man är ur det. Kanske tur, för om man visste fullt ut, kanske man skulle ge alldeles upp. Om man inte vet, orkar man kanske kämpa på och jag hoppas att var och en som kämpar i motvind, förstår att kraften ska användas, för att ta sig ur... inte klamra sig kvar. Jag är glad att jag är ur... och i trygghetens varma famn, kunde jag formulera mig:

***

Som en skadskjuten fågel

En tilltufsad kråka

Det var knappt

att jag kom in

Vingarna släpade

Kroknad nacke

Jag bar en ofantlig sorg

Tyngden i känslan

Jag visste det inte

Anade ej att den fanns

Smärtan av orättvis

elakhet, mobbing

Levande begravd

I mig

Min makt var stolthet

Jag härdats av svek

Och jag trodde jag klarat mig bra

Så mötte jag omtanke

Känsla och kärlek

Då klarade jag

också att se

Den ynkliga, lilla, patetiska jävel

Som förpestade livet för mig

Ville få mig att tro att

jag ingenting värd var

Men lyckades inte, nej

Omtanke, Ärlighet

Känsla och Kärlek

Sakta jag återhämtar mig

Jag får finnas och vara

Läka och älska

Jag är glad

att fått komma till dig

Finnas och vara

Läka och älska

Vad annat kan fattas mig?

Ingenting kära

Jag tacksamhet bära

Jag är glad

att få vara mig

Tack!

© Lie