Min pappa har arbetat bra hela livet, varit familjeförsörjare, arbetsledare, tagit ansvar och hjälpt andra människor. Ensam familjeförsörjare under våra barndomsår, som det oftast var då på 60-talet. Men när han har varit sig själv närmast, har han alltid varit pojken, som sprang och roade sig i Grunnaskogen.

Bilkörning låg alltid på hans lott och även om min mamma tog körkort vid 40-års ålder, var han ju så road, så varför byta chaufför? Han körde långt och länge och tyckte det var kul. Som barn satt jag i baksätet och ropade, att han skulle köra om."Kör om! Kör om!" Vi skulle vara först i kön. Och han körde om.

Nu är han 78 år och senil demensen har börjat visa sitt fula ansikte. Statusen är olika, från dag till dag, men vissa dagar… då är det rätt förvirrat. Så en annan dag går han och vinner en orienteringstävling. Olika, olika dagar… olika veckor…. Mamma har förbjudit honom att köra över 90 km/h och funderar på om hon kanske ska ta över ratten.

Jag kan känna igen mycket, av det som sker. Förvirring och glömska, men för mig var det utbrändhet och jag kunde nästan förutsätta, att jag skulle bli bättre. Är man gammal, finns inget sånt hopp. Man vet… att det kommer att bli sämre.

Härom dagen hämtade jag honom, för att köra honom till en operation. Mamma skötte förmedlingen och anvisningarna. Jag skulle köra till södra infarten. Men ingen pappa och jag slirad mig upp för backen. Väl uppe, såg jag honom nere vid landsvägen. Han hade inte lyssnat, så han hade stått vid den norra infarten. Vi blev sena och när jag kom ut på E4:an brassade jag på. I 130km/h flög vi fram och kom till sjukhuset, 2 minuter före anvisad tid. Puh, vi hann!

När operationen var avklarad, åkte han med färdtjänst och min mamma ville ha rapport. Hade operationen gått bra? Och vad sa doktorn? Men han kom inte ihåg någonting, utom… att jag var en jäkel på att köra bil.

"Hon är en jäkel på att köra bil! Hon körde 130 på motorvägen och körde om alla. Hon körde om ALLA! Hon är en riktig jäkel på att köra bil!" 

Två dagar efteråt, körde han mamma till Birsta och ute på motorvägen, axade han upp till 110 och körde om alla. Och han njöt och var glad. Pojken i honom, blev inspirerad.

Det är med sorg i hjärtat jag ser…

och jag unnar honom att "flyga" fram i 110…

att känna pojken i sig och leka en stund.

Nästa dag, är en annan dag...

Med kärlek

Till människorna 

I går tog jag hela världen i famn
- det var i min fantasi
ty jag är nog lika sluten och stel
och reserverad som ni
- men kände du månne en kyss på din kind
ja då var den nog från mig
ty i går tog jag hela världen i famn
och då kysste jag även dig

I går tänkte jag på dig som är sjuk
och sällan en solglimt får
på dig som kanhända sörjer en vän
jag kanske inget förmår
- men kände du månne en kyss på din kind
ja då var den nog från mig
ty i går tog jag hela världen i famn
och då kysste jag även dig

I går tog jag hela världen i famn
i dröm som var underbar
den varade bara någon minut
sen var jag vaken och klar
- men kände du månne en kyss på din kind
ja då var den nog från mig
ty i går tog jag hela världen i famn
och då kysste jag även dig

Birger Franzén