Idag lossnade nånting i huvudet på mig…

Jag såg tillvaron i ett klarare sken:

Ett sken som jag kommer ihåg, från förr

nu när jag ser i det igen.

Det känns ungefär som när man varit febersjuk

i en vecka och bara sett världen genom fönstret

och sedan kliver man ut i den stora tillvaron.

Och ser allt.

Jag har alltså haft en begränsad förmåga

att tolka intryck, men också att minnas.

Även om jag varit medveten om att jag haft

skador av min utbrändhet, har inte detta

varit klart för mig… 

Det är helt fantastiskt det som händer!

Jag är lite omtumlad… lite chockad faktiskt...  

Jag nosar på frisk!

Yes!