Vi borde göra nån nytta, sa Bill

Nytta borde göras, sa Bull

Och så blev det ingenting gjort.

Världens lataste dag, har det varit idag, men antagligen behövs det latas. Jag har haft en hektisk vecka på jobbet och jag kom inte hem när jag skulle, ens på fredagen. Jag som hade tänkt, att jag då skulle kvitta veckans mertid, men tji... En akut arbets-uppgift kom, en kvart innan jag slutade. Den tog naturligtvis mer tid, än en kvart.

När vi kom fram till fritidshusets lugna harmoni och mörkret började sänka sig över sjön, kom nuet ifatt mig. En känsla av NU, som jag inte upplevt på hela sommaren, då trötthet fått min hjärna, att ta små flygturer till ingenstans-land...

Stilla.

Jag hade repeterat hela arbetsveckan, i bilfärden hit och var på så vis klar med bearbetningen. När vi satt här på var sin sida om matbordet, maken och jag, kände vi samhörigheten i tyngden av det ofattbara. Men livet går vidare. Dock ska vi vila i lugnet ett slag och nog kände vi att hon var här och kikade igår... Daisy. Tack för besöket.

Imorgon hoppas jag att vädret är torrt och vi kan ta en tur med båten. Jag har hand om min pappas mahognybåt, som han skaffade 1974. Det var den vi fiskade i, han och jag. Då var den rödbrun och vacker. Nu är den svart och ful, men helt sjöduglig.

Det här är Vilan och Minnenas helg