Hur kunde jag planera min semester så hä-ä-är?

Vad tänkte jag på? Sanningen är nog att jag faktiskt tänkte rätt bra, men att mitt tänk inte var samma, som andras tänk... för att andra tänker på ett annat sätt och har en helt annan bild, av samma ord...

Det är svårt att säga nej till släkt och vänner, som bor långt bort och som man träffar sällan, "bara för att man är lätt-uttröttad". När ska man annars ses? Men... en del man tycker om, kan vara väldigt krävande sällskap, när allt blir så här intensivt. Och om jag mitt i middan, måste gå och lägga sig, för att allt snurrar... då är jag inte så värst social. Kanske jag skulle ha sagt nej, till en hel vecka med syster, systerdotter och väninna, när jag veckorna innan, varit på kurs, sedan behjälplig vid 50-årskalas och efteråt lovat att vara barnvakt till barnbarnet. Jag har ansikten och pratande munnar, på näthinnan, men jag har ingen aning om vad som sas...  

Veckan med 2½-åriga barnbarnet har dock varit helt underbar. Så i  nuet... närvarande... långsamt tempo... en sak i taget och UNDERBARA kramar och pussar... Natt som dag...

...

Moffa-a-a?! Moffa-a-a?! Va' gölu va? Va? Va?

Va ä piskona? Unne vannä?

Ja'l åka båt... å så hoppa ja... plupp i vannä

Plupp!

Va älä hä-ä-ä? Jahaaa!

Mommo-o-o! Komma mommo! Ja vill komma-a-a!

Du blehövä inte löla i kasullen. Moffa kan löla!

Mommo... ja äskla däj!

...

Jag har nu en ledig vecka kvar. Då ska jag och maken, bara vara...

 Vill du mig något, så hittar du mig i kanoten...

... eller i blåbärsskogen... liggandes under en tall.