Vissa saker i livet finns det ett rätt välkänt och relativt allmängiltigt facit till. Åtminstone inom samma kultur. Alla genomgår liknande utvecklingsfaser; Vi frigör oss och trotsar i 2-3 års åldern, vi har spring i benen p.g.a. snabb fysisk tillväxt i 6-årsåldern, vi genomgår puberteten och frigör oss lite till, kommer ut i livet, studerar och/eller skaffar jobb och förhoppningsvis träffar vi någon att älska... och frigör oss lite till...

Kvinnor i 30-årsåldern som längtar efter barn. Biologiska klockan, säger man. "Jag känner av den biologiska klockan"...

Sedan hörs det spridda uttalanden om ålderskriser, men det tycker jag inte verkar vara lika allmängiltigt idag, när vi frigjort oss från många gamla värderingar om vad som är viktigt i livet. Vem tycker idag att man BORDE vissa saker i en viss ålder? När jag var barn borde man ha skaffat barn före 23, annars var man "för gammal"... skrattretande idag ;)  När jag var i tonåren hade utbildning blivit viktigt och jag själv sa "inte före 25"... men idag är spridningen stor  och det är rätt vanligt att man är över 30 och upp till 40, innan man blir förälder. Ekonomisk trygghet och stadig karriär...

Allt detta har jag hört mycket om och min mamma som nu är 72, sa att livet började vid 40. Jag minns jag funderade på vad man väntar på, när man låter livet börja efter 40? Hon slängde bh:n - det var 70-tal - tog körkort ... och började tydligen leva, när barnen blivit tillräckligt stora och hennes egen mognad satte sig över konventionen.

Nu har jag för första gången i mitt liv hört den biologiska klockan ticka för medelålders kvinnor. "Jag vill ha barnbarn - den biologiska klockan tickar!"

Det har jag aldrig hör förr och jag tycker mig ha hört mycket... men inte att den biologiska mormorsklockan tickar...
Jag undrar om det är allmängiltigt? Tickar det för de flesta kvinnor?

Eller finns det så mycket att fylla livet med idag, att kvinnor ofta har fullt upp ändå? Och att det är de kvinnor som satt yrkeslivet på andra plats, som tickar barnbarn?

Och hur är det för män?

Tickar den biologiska farfarsklockan?

... funderar jag på idag...

***

LYCKANS MINUT
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick

Vad är det för tid
vad är det för år, vem är jag,
vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever
på jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

 

Av Erik Lindorm

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag flyttar nu över mina tankar till en ny blogg:   Fylgjans blogg      Ses där! ...

Jag ser konstnärligt skapande, som ett uttryck för själen och dess erfarenheter oavsett om det rör sig om måleri, musik eller dans. Uttryck i utveckling ger avtryck, både inför våra ögon och i våra själar.   Ibland ser jag så tydligt i mina bilde...

Min pappa har arbetat bra hela livet, varit familjeförsörjare, arbetsledare, tagit ansvar och hjälpt andra människor. Ensam familjeförsörjare under våra barndomsår, som det oftast var då på 60-talet. Men när han har varit sig själv närmast, har han a...

Till människorna  I går tog jag hela världen i famn- det var i min fantasity jag är nog lika sluten och steloch reserverad som ni- men kände du månne en kyss på din kindja då var den nog från migty i går tog jag hela världen i famnoch då kysste jag ...