Idag känner jag mig som 9 år igen... som då när jag för första gången spelade på saxofon. Då var det en altsax, lånad från Timrå musikskola, som gällde och jag hade lärt mig att spela 2 toner och dem övade jag på... oavbrutet. Till slut fick jag ställa mig ute på bron och spela, för mamma blev så trött i öronen. Senare fick jag höra, att grannen gick ut med pengar och väntade på fiskbilen. Fiskbilen - en svart Volvo duett - körde runt i byarna och stannade enligt fastställd rutt, tutade med signalhornet och sålde fisk. Så lät tydligen jag på min saxofon.. anno 1970..

När jag var 11 år, köpte vi min första egna sax. En Grassi tenorsax, som blev min bästa kompis i många år. Nog drömde jag om en Selmer... men det var för dyrt. Efter stadiga lungsäcksinflammationer p.g.a översansträngning i flera år då kombinationen astma och rökande gubbar ställde till det, sålde jag saxen och gav upp musiken, tills jag började sjunga i kör.

Nu har ständiga förkylningar och virus på stämbanden, hindrat mig från att utöva musik igen. Jag har inte kunnat sjunga på flera år. Så före jul köpte mig en Xaphoon, men jag har väntat att förkylningen ska ge med sig, innan jag ville prova den. Det hände idag. Förväntans full fuktade jag träröret och monterade fast det i munstycket... kollade fingersättningen... stoppade in den i munnen... blåste och stötte till med tungan... INGENTING! Var det nåt fel på den? Provade igen; INGENTING!

Jag fick faktiskt ljud i den till slut, men det låter... fördjävligt, ha ha ha

Ungefär som fiskbilen... Men om man kan spela, kan det låta så här: