Vi hade just passerat en jättemysig tall- och mossbeklädd liten ö och sagt "vad synd att det är en stuga på den där holmen, annars hade man kunnat kliva i land och fika". Så slog vi av motorn och rodde in i en kanal, genom en vassrugge, då vi skulle till en närliggande sjö. Där i vassen, mötte vi en annan båt. Maken hejade och kvinnan svarade glatt. Vi stannade upp och växlade några ord och sedan hampade det sig, att vi låg båt mot båt, en lång stund och surrade. Paret var i 65/70-årsåldern och jättetrevliga. Det var deras sommarställe, som låg på den där holmen. Han var född i en närliggande by, men hade flyttat från orten 1966.
 
Att maken hejade, var nog avgörande för att intresse skulle väckas, då hon tyckte byborna var lite svåra... och la till, att det faktum att de ärvt holmen och byggt stuga där kanske var orsaken, till bybornas avighet. Den hade nämligen varit ett utflyktsmål tidigare. Nåväl, vi är bjudna på kaffe när vi passerar nästa gång och med det, tar vi för givet att vi får gå i land, även när de inte är där.  

 
 
"Har ni märkt nåt särskilt med huset då?" frågade han... "Ja... om du menar att det finns några där, man inte kan se, så har jag märkt det", sa jag. "Jaha, du har märkt det, hehe", svarade han och berättade att förre ägaren, en gång berättat att det spökar i huset. Så då har vi fått det bekräftat. Som om det skulle behövas mer bekräftelse... Jag själv, två väninnor och min dotter, har känt det och barnbarnet har sagt kryptiska saker.

Jag sa, att eftersom jag inte är rädd och de verkar lugna, går det bra. Jag har bett dem hålla sig på 3:e vind... Då berättade kvinnan att hon också ser "saker" och har föraningar... Båt vid båt, in en vassrugge, träffar man på likasinnade. Det påminner mig om paret med shamanska intressen, som vi träffade på, i en skog utanför Kramfors (jag skrev om det i fjol sommar). Det är bara så härligt.

Och dagen var också härlig. Vackert väder... och i flera timmar, rodde jag runt maken, som utan resultat, försökte få fisk med kastspö. Nu har jag blåsor i händerna.

Sköna blåsor...  ... så in i vassen, hehe  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag flyttar nu över mina tankar till en ny blogg:   Fylgjans blogg      Ses där! ...

Jag ser konstnärligt skapande, som ett uttryck för själen och dess erfarenheter oavsett om det rör sig om måleri, musik eller dans. Uttryck i utveckling ger avtryck, både inför våra ögon och i våra själar.   Ibland ser jag så tydligt i mina bilde...

Min pappa har arbetat bra hela livet, varit familjeförsörjare, arbetsledare, tagit ansvar och hjälpt andra människor. Ensam familjeförsörjare under våra barndomsår, som det oftast var då på 60-talet. Men när han har varit sig själv närmast, har han a...

Till människorna  I går tog jag hela världen i famn- det var i min fantasity jag är nog lika sluten och steloch reserverad som ni- men kände du månne en kyss på din kindja då var den nog från migty i går tog jag hela världen i famnoch då kysste jag ...